Background: A family caregiver is a person living close to an individual in need of care. Being a relative of an Alzheimer’s patient involves switching roles from being a family member to a care giver. Studies have shown that it’s usually spouses and children especially daughters who offer care to their love ones in their homes. Family caregivers are faced with physical, psychological, emotional, social, and financial strain. Aim: The aim of this literature study was to describe the experiences and challenges of family caregivers of people with Alzheimer’s disease. Method: A literature study was conducted, and 11 original articles were selected from the databases PubMed and CINAHL; the selected articles went through a quality analysis with the help of a protocol for quality assessment of qualitative articles. Results: Caregivers viewed their needs as irrelevant and secondary to the needs of the person with dementia. The challenges that come with the role put a lot of strain on the caregiver. Caregivers weren’t prepared to carry out their roles due to lack of support from formal care. A lack of awareness and knowledge about dementia in the community was the leading cause of social stigmatization. Conclusion: With help from formal care, the caregiver doesn’t have to feel like their needs are secondary to their relative’s needs. Nurses, family caregivers and people with Alzheimer's disease are required to work hand in hand in order to achieve their common goal of good health. / Bakgrund: En anhörigvårdare är en familj medlem som vårdar närstående med vårdbehov. Att vara en närstående till en Alzheimers patient innebär att byta roller från att vara familjemedlem till vårdgivare. Studier har visat att det oftast är makar och barn, särskilt döttrar som erbjuder vård till sina närstående i hemmet. Familj vårdgivare står inför fysisk, psykologisk, emotionell, social och ekonomisk belastning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva erfarenheter och utmaningar av familj vårdgivare av personer med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturstudie genomfördes, 11 original artiklar hämtades från PubMed och CINAHL och genomgick en kvalitetsgranskning med hjälp av en checklista för kvalitativa artiklar. Resultat: Närstående som vårdade den demenssjuke tolkade sina behov som sekundär till den personen med demens. Utmaningarna med rollen la stor belastning på vårdgivaren. Familj vårdgivare var inte beredda att utföra sina roller på grund av brist på stöd från formell vård. Brist på medvetenhet och kunskap om demens i samhället var den främsta orsaken till social stigmatisering. Slutsats: Med hjälp av formell vård behöver närstående inte känna att sina behov är sekundära till närståendes behov. Sjuksköterskor, närstående och personer med Alzheimers sjukdom är skyldiga för att kunna uppnå sitt gemensamma mål för god hälsa.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-353420 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Matovu, Gloria |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.039 seconds