Att bli vårdnadshavare till ett barn som har aspergers syndrom är en stor förändring i livet som ställer stora krav på en. Vårdnadshavarna blir ofta utmattade och löper en större risk i att drabbas av psykisk ohälsa, ofta ångest och depression. Därför är dessa vårdnadshavare i ett stort behov av psykosocialt stöd för att få en fungerande vardag och en god livskvalité. Syftet:är att undersöka professionellas erfarenheter av psykosocialt stöd kring vårdnadshavare till barn med aspergers syndrom. Metod: Den metod som har används är en kvalitativ metod bestående av semistrukturerade intervjuer. För att besvara studiens syfte valde vi att intervjua totalt sex stycken professionella inom barn och ungdomspsykiatrin, barn-och ungdomshabiliteringen, vuxenhabiliteringen och behandlingsskola. Efter att ha genomfört intervjuerna så transkriberades samtliga intervjuer för att sedan kodas. Vi valde att använda oss av tematisk analys för att hantera vårt insamlade material. Vi utgick från de teman och kategorier vi fick fram och med det som underlag kunde vi sammanställa resultat och analysdelen. Resultatet: vår studie renderade tre teman, det psykosociala stödet, vikten av gemenskap och skolan, en insats ibehov av utveckling. Vårdnadshavare till barn med aspergers syndrom uppleverenhög nivå av stress och oro, med hjälp av stödinsatser får vårdnadshavare utrymme att uttrycka sin oro och stress över sitt barn. Det framgår tydligt att vårdnadshavare uppskattar de stöd och insatser som ges, man talar ofta om återhämtning som en viktig punkt i vardagen för att orka. Ett återkommande ämne i det empiriska materialet som intervjupersonerna uttryckt sig om är den enorma efterfrågan och den bristande möjligheten att möta den. Problemet är att det är sådana enorma kötider och högt tryck som gör att det kan ta lång tid att få stöd. Vikten av gemenskap var ett annat tema som fick vi fram, vårdnadshavarna blir ofta isolerade och missförstådda av omvärlden därför är det viktigt att få tala ut med andra som går igenom samma erfarenhet för att känna sig mindre ensam. Flera av intervjupersonerna på habiliteringsmottagningen uttrycker att många skolor inte har resurser för att hantera elever med en AST-diagnos och önskar därför att skolan skulle kunna anpassa sig mer och anställa personal med rätt utbildning
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-183658 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Granlöf, Carolina, Ringqvist, Jessica, Yousef, Fadi |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds