Borderline personlighetsstörning är en allvarlig psykiatrisk störning som leder till stor funktionsnedsättning för den drabbade, varpå vikten att erbjuda dessa patienter en effektiv och evidensbaserad behandling är stor. Föreliggande longitudinella effectiveness-studie undersökte om dialektisk beteendeterapi hade effekt på patienter med borderline personlighetsstörning och subklinisk emotionell instabilitet i svensk subspecialiserad öppenvård. Studien ämnade besvara om det fanns någon förändring för patientgruppen över tid gällande borderlinediagnos, borderlinesymptom, självskadebeteende, suicidförsök och komorbiditet, samt vilka prediktorer som predicerade behandlingsutfall. Sammanfattningsvis visade resultaten en minskning i borderlinediagnos, borderlinesymptom, suicidförsök, självskadebeteenden, samt komorbida diagnoser vid behandlingsavslut. Minskning i antal ångeststörningar under behandlingen visade sig vara en signifikant prediktor för minskning i BPS-symptom och ett större antal individualsessioner visade sig vara en signifikant prediktor för minskning i självskadebeteenden över tid. Resultatet tyder på att patientgruppen signifikant förbättrades i just denna kliniska kontext, efter att de genomgått dialektisk beteendeterapi. Potentiella förklaringar till resultatet diskuteras samt förslag på vidare forskning anges.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-108442 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Hareide, Martine, Tonemar, Sara |
| Publisher | Stockholms universitet, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, Psykologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds