Barns utsatthet för våld i hemmet är ett samhällsproblem som skadar ett barn både fysiskt och psykiskt. Det blir därför av stor vikt att barn får det stöd och skydd som är nödvändigt. När viruset covid-19 bröt ut och orsakade coronapandemin påverkades stora delar av samhället, däribland barnen. Flertalet experter inom ämnet befarade att samhällsförändringarna orsakade av pandemin skulle förvärra våld i hemmet riktat mot barn. I efterhand råder det delade meningar om hur våldet föreföll sig där olika typer av undersökningar motsäger sig varandra. Detta arbete syftar till att undersöka hur yrkesverksamma på Barnahus och Polisen uppfattar de möjliga förändringar som coronapandemin medfört för barns utsatthet för våld i hemmet i Sverige. Detta undersöks med hjälp av frågeställningar; Hur uppfattar yrkesverksamma att förekomsten av våld och den form av våld som utövas mot barn förändrats under coronapandemin? och Vilka faktorer anses ha kunnat påverkat den möjliga förändringen?. Detta har undersökts genom en kvalitativ studie innehållande 7 semistrukturerade intervjuer med 10 yrkesverksamma inom Polisen och Barnahus. Den insamlade datan analyserades genom en tematisk analys där resultatet diskuteras i relation till tidigare forskning och rutinaktivitetsteorin av Cohen och Felson (1979). Studiens framträdande resultat tyder på en förhållandevis oförändrad lägesbild gällande barns utsatthet för våld i hemmet till följd av coronapandemin. Respondenterna presenterar även ett flertal faktorer som kan tyda på att deras upplevelser samt statistiken inte representerar den faktiska brottsligheten och att det finns ett stort mörkertal. / Children exposed to domestic violence is a societal issue causing physical as well as psychological harm for a child. Therefore, it is of great importance that a child is provided with the support and protection that is necessary. When the covid-19 virus caused the global pandemic, significant parts of the society were affected, including children. Various experts in the field feared that the societal changes caused by the pandemic would aggravate domestic violence directed towards children. In retrospect, the opinions are differing regarding the occurrence of domestic violence against children where various studies contradict each other. This study aims to examine how professionals at Barnahus and police perceive the conceivable changes the covid-19 pandemic has caused regarding domestic violence perpetrated against children. This is examined through the following research questions: How do professionals perceive that the prevalence of violence and the types of violence perpetrated against children have changed during the covid-19 pandemic? and What factors are considered to potentially have influenced this possible change? This has been examined through a qualitative study containing 7 semi structured interviews with 10 professionals working at Barnahus and the Police. The collected data was analyzed using a thematic analysis and the result was discussed in relation to the previous research and the routine activity theory by Cohen and Felson (1979). The prominent findings in this study suggests that the prevalence of violence against children remained relatively unchanged during the covid-19 pandemic. Respondents also highlighted several factors indicating that their conception, as well as statistics might not portray the actual crime rates which suggests that there may be underreporting. / <p>2024-01-12</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:miun-50385 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Neuman Gullbrandsson, Linn, Johannesson, Magda |
| Publisher | Mittuniversitetet, Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds