Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 1 (DMT1) drabbar omkring 850 barn i Sverige varje år. Sjukdomen är kronisk och leder till insulinbrist och livslång behandling. Egenvården handlar om att kunna hantera sjukdomen utifrån blodglukos, insulin, kost och fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva barns erfarenheter av att leva med DMT1. Metod: Till litteraturstudien kvalitetsgranskades åtta kvalitativa studier utifrån inklusions- och exklusionskriterier från databaserna APA Psycinfo och Cinahl, analys enligt Fribergs modell. Deltagarna innefattade barn mellan sju och sjutton år. Resultat: Litteraturstudien visade att barn som insjuknat i högre ålder inte hanterade sjukdomen lika bra känslomässigt jämfört med barn som insjuknat i tidig ålder. Egenvården var svårt att hantera och medförde en känsla av att vara annorlunda. Autonomin blev viktigare desto äldre barnen blev. Föräldrarna kunde både stötta och stjälpa autonomin. Konklusion: Sjuksköterskans omvårdnad handlar till stor del om att vara ett stöd för barnet när den kämpar med egenvården på vägen mot autonomi. Stödet handlar även om att inge en känsla av normalitet kopplat till sjukdomen. Studien är av värde för sjuksköterskan som får insikt i barnens erfarenheter för att kunna ge ett bättre stöd.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-191019 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Mosesson, Ida, Möller, Sara |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds