Hur bedömer rättsväsendet vad som är barnets bästa när barnets bästa är unikt för varje barn? År 2020 inkorporerades FN:s konvention om barnets rättigheter in i svensk lag. Året därpå instiftades en lag om barnfridsbrott där man också argumenterade, utifrån barnkonventionen, att lagen bör finnas. I detta arbete har jag använt mig av grundad teori när jag analyserat de allra första domarna gällande barnfridsbrott. Domar är offentliga handlingar och jag har därför kunnat få tag i datan genom att kontakta olika tingsrätter. Syftet har varit att granska om och hur tingsrätterna talar om barnets bästa. Vidare har jag undersökt om tingsrätternas domar möjliggör trygga förhållanden under uppväxten för barnet. “Barnets bästa” som begrepp är något mycket subjektivt och flexibelt. Detta problematiserar det hela. Tidigare forskning har visat att rättsväsendet brister i att belysa barnets bästa och att när detta trots allt gjorts har det inte gjorts uttryckligen. Efter att ha analyserat domarna kunde jag konstatera att inte i ett enda av dessa uttrycktes något om begreppet “barnets bästa”. Samtidigt har tingsrätterna ändå lyckats ge barnet åtminstone kortsiktiga förutsättningar för trygga uppväxtförhållanden. De flesta som hade åtalats blev också dömda. Majoriteten av de åtalade blev dömd till fängelse. Resultatet av mitt arbete står i linje med tidigare forskning där man sett att rättsväsendet brister i att belysa barnets bästa.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-191435 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Hägglund, Paulin |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0029 seconds