This thesis looks at how involved implementers of the Teaching Recovery Techniques-project in Uppsala, Sweden have experienced the project. Teaching Recovery Techniques is originally a group-based intervention created for use in disaster areas. This intervention has the aim to give self-help to unaccompanied refugee minors with post-traumatic stress symptoms in Uppsala and two neighbouring municipalities, by using non-psychiatric personnel to teach stress-mitigation. This is a pilot project as Teaching Recovery techniques have never been used in this type of setting before. To investigate the opinions of the involved personnel, qualitative interviews with roughly half of the group leader have been made. These have been analysed using manifest content analysis. The thesis found that while many are happy with the project, it has required unexpectedly high workload as well as suffered from unclear responsibility delegations and lacking communication, primarily in the start of the project. However, due to strong motivation from involved implementers and adaptability from employers, these issues have been overcome to a great degree. Lesson for further TrT-projects targeting unaccompanied minors should put extra effort in planning and defining the roles of involved actors as well as include arenas for horizontal communication between group leaders. / Denna uppsats undersöker hur personal involverad i Teaching Recovery Techniques-projektet i Uppsala, Sverige har upplevt att arbete inom projektet. Teaching Recovery Techniques är ursprungligen en grupp-baserad intervention ämnad att användas i katastrofzoner. Syftet med Teaching Recovery Techniques är att ge hjälp till själv-hjälp till ensamkommande flyktingbarn med posttraumatisk stress symptom i Uppsala kommun samt två grannkommuner. Projektets mål är att använda icke-psykiatrisk personal för att lära ut stresshantering. Detta är ett pilotprojekt då metoden inte använts i denna kontext tidigare. För att undersöka personalens åsikter så har kvalitativa intervjuer utförts med hälften av gruppledarna. Dessa har sedan analyserats utifrån manifest innehållsanalys. Denna uppsats visar att även om många är nöjda med projektet, så har det krävts mycket mer arbetstid än väntat samt att det har varit oklar ansvarsfördelning och kommunikation, framförallt i början av projektet. Dock har stark motivation från personal och hög flexibilitet från arbetsgivare, motverkat dessa problem i de flesta fall. Lärdomar till framtida likande projekt för ensamkommande flyktingbarn är att ha ett ökat fokus på planeringsstadiet, samt att definiera roller och ansvar bättre från start. Det rekommenderas även att skapa forum för horisontell kommunikation mellan gruppledare.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-331546 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Åhlin, Erik |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds