Deep Learning models are ubiquitous in machine learning. They offer state-of- the-art performance on tasks ranging from natural language processing to image classification. The drawback of these complex models is their black box nature. It is difficult for the end-user to understand how a model arrives at its prediction from the input. This is especially pertinent in domains such as medicine, where being able to trust a model is paramount. In this thesis, ways of explaining a model predicting paroxysmal atrial fibrillation from sinus electrocardiogram (ECG) data are explored. Building on the concept of feature attributions, the problem is approached from three distinct perspectives: time, scale, and frequency. Specifically, one method based on the Integrated Gradients framework and one method based on Shapley values are used. By perturbing the data, retraining the model, and evaluating the retrained model on the perturbed data, the degree of correspondence between the attributions and the meaningful information in the data is evaluated. Results indicate that the attributions in scale and frequency are somewhat consistent with the meaningful information in the data, while the attributions in time are not. The conclusion drawn from the results is that the task of predicting atrial fibrillation for the model in question becomes easier as the level of scale is increased slightly, and that high-frequency information is either not meaningful for the task of predicting atrial fibrillation, or that if it is, the model is unable to learn from it. / Djupinlärningsmodeller förekommer på många håll inom maskininlärning. De erbjuder bästa möjliga prestanda i olika domäner såsom datorlingvistik och bildklassificering. Nackdelen med dessa komplexa modeller är deras “svart låda”-egenskaper. Det är svårt för användaren att förstå hur en modell kommer fram till sin prediktion utifrån indatan. Detta är särskilt relevant i domäner såsom sjukvård, där tillit till modellen är avgörande. I denna uppsats utforskas sätt att förklara en modell som predikterar paroxysmalt förmaksflimmer från elektrokardiogram (EKG) som uppvisar normal sinusrytm. Med utgångspunkt i feature attribution (särdragsattribution) angrips problemet från tre olika perspektiv: tid, skala och frekvens. I synnerhet används en metod baserad på Integrated Gradients och en metod baserad på Shapley-värden. Genom att perturbera datan, träna om modellen, och utvärdera den omtränader modellen på den perturberade datan utvärderas graden av överensstämmelse mellan attributionerna och den meningsfulla informationen i datan. Resultaten visar att attributioner i skala- och frekvensdomänerna delvis stämmer överens med den meningsfulla informationen i datan, medan attributionerna i tidsdomänen inte gör det. Slutsatsen som dras utifrån resultaten är att uppgiften att prediktera förmaksflimmer blir enklare när skalnivån ökas något, samt att högre frekvenser antingen inte är betydelsefullt för att prediktera förmaksflimmer, eller att om det är det, så saknar modellen förmågan att lära sig detta.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-305139 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Sörberg, Svante |
| Publisher | KTH, Skolan för elektroteknik och datavetenskap (EECS) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-EECS-EX ; 2021:705 |
Page generated in 0.0021 seconds