Planeringens främsta uppgift är att forma stadens offentliga rum, det vill säga den bebyggelsemiljö som är till för allmänheten och som utgörs av exempelvis torg, parker och passager. Gestaltningen av de offentliga rummen har stor betydelse då det är genom planering och arkitektur som de materiella förutsättningarna för rörelsemönster skapas. Det offentliga rummets strukturer utgörs av makt och underordning utifrån samhällets sociala och ekonomiska system. Ett sätt att förstå det offentliga rummets hierarkiska struktur är genom feministisk teori. Idag finns riktlinjer både från Europeiska Unionen och från staten för kommunerna att förhålla sig till när det gäller jämställdhetsmål. Men för att kunna tillämpa jämställdhetsperspektivet i praktiken i gestaltningen av de offentliga utrymmena krävs kunskap, något som inte finns i tillräckligt stor utsträckning bland planerare eller i planeringsprocesser. I takt med att jämställdhet etablerats på en politisk agenda har också en ny grupp experter vuxit fram. Det är erfarenheterna från några av dessa experter om jämställdhet inom planeringsfältet som denna uppsats empiriskt baseras på. Genom intervjustudie ämnar uppsatsen undersöka vad som utgör hinder för jämställdhet inom planeringsprocessen samt hur en slutgiltig gestaltning av en offentlig plats kan bidra till att socialt konstruerade könsmönster överskrids.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-297320 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Eriksson, Madeleine |
| Publisher | Uppsala universitet, Kulturgeografiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Uppsatser Kulturgeografiska institutionen |
Page generated in 0.0021 seconds