För att få en positiv samhällsutveckling behövs välutbildade medborgare. När biologilärare tar emot sina förstaårselever på gymnasiet, så vet dom oftast inget om eleverna. De kommer från olika skolor med olika grundskollärare vilket sannolikt innebär att eleverna har olika förkunskaper. För att ge eleverna en så bra utbildning som möjligt krävs att läraren kartlägger elevernas förkunskaper. Forskning har visat att det är viktigt för elevens fortsatta utveckling i ämnet. Denna studie handlar om hur biologilärare gör för att ta reda på sina elevers förkunskaper i biologi. Studien är även en jämförelse mellan hur biologilärarna och matematiklärarna arbetar med detta, då det finns ett samband mellan betygen i matematik och biologi. En skillnad mellan dessa ämnen är att matematik är ett kärnämne, medan biologi inte är det. I studien har tre biologilärare och tre matematiklärare intervjuats om hur dom tar reda på elevers förkunskaper i sina ämnen. Resultat i denna studie visar att biologilärarna har ingen tydlig plan om hur de gör och alla lärarna gör på olika sätt. En lärare repeterar mycket och förutsätter att många begrepp är nya för eleverna. En annan lärare startar nya moment med en tävling där eleverna får tävla i grupp om nya begrepp och för vissa elever blir detta en repetition och för andra elever blir begreppen ny kunskap. Den tredje läraren menar att allt som eleverna behöver kunna kommer dom att lära sig hos hen, om de har förkunskaper är det bara en fördel. Matematiklärarna däremot har ett gemensamt arbetssätt och en tydlig plan om hur de tar reda på elevernas förkunskaper. De använder sig av en diagnos som de sedan analyserar och resultatet på diagnosen visar vilka kunskapsluckor eleverna behöver hjälp med. Vidare erbjuder skolan extra hjälp i matematik som ett alternativ till individuella val i åk 1. Resultaten av matematiklärarnas och biologilärarnas arbete skiljer sig åt. Sammanfattningsvis visar denna studie på att matematiklärarna både särbehandlar och försummar vissa elever. Genom att ge eleverna schemalagda extralektioner blir dom särbehandlade och genom att lärarna faktiskt inte hinner med att hjälpa de med mest behov på lektionstid, så blir de försummade. Trots att biologilärarna inte har någon tydlig strategi att ta reda på sina elevers förkunskaper lyckas dom ändå se till att alla elever får en tillfredställande baskunskap i biologi. Genom att repetera mycket förankras befintlig kunskap, men gör det även lättare för eleven att ta till sig ny kunskap i ämnet. Däremot blir nivån på biologiutbildningen olika, beroende på elevgruppen. Det finns heller inte någon kontroll på vad eleverna har för kunskaper i biologi när dom lämnar gymnasiet, då inga nationella prov skrivs i ämnet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:miun-44132 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Mickelsen Jansson, Ann-Louise |
| Publisher | Mittuniversitetet, Institutionen för matematik och ämnesdidaktik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0016 seconds