Under 2018 kommer omkring 1.600 svenska företag av en viss storlek att för första gången upprätta en hållbarhetsrapport som är lagstadgad i 6 kap. 10-14 §§ Årsredovisningslagen (1995:1554), ÅRL. Förändringarna i ÅRL har genomförts i enlighet med EU-direktivet 2014/95/EU med målet att förbättra företagens informationsgivning på det sociala och miljörelaterade området samt skapa förutsättningar för en mer hållbar tillväxt. Uppsatsen beskriver förändringarna i ÅRL och belyser de bakomliggande orsakerna till lagändringen. En kort komparativ utblick har gjorts för en bättre bakgrundsförståelse till vilka alternativ som kan finnas till den väg som Sverige har valt. Huvudtemat har varit att undersöka förutsättningarna för revisorerna att utföra det begränsade uppdrag att granska hållbarhetsrapporten som de genom lagstiftningen har ålagts, samt värdera revisorerna lämplighet som oberoende granskare av hållbarhetsrapporten. Arbetet innehåller även en de lege ferenda-diskussion kring hur regleringen skulle komma att utvecklas över tiden, för att bättre uppnå direktivets mål. Slutsatsen är att revisorerna som yrkeskår, trots bristande fackkunskaper inom hållbarhetsområdet, är väl lämpade att ta på sig en mer djupgående granskningsroll. En annan slutsats är att goda skäl talar för att införa en obligatorisk granskning av hållbarhetsrapporten, när några år har gått från införandet i ÅRL.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-157993 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Svernlöv, Magnus |
| Publisher | Stockholms universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0061 seconds