Syfte: är att undersöka handledning som specialpedagogisk insats i en förskolekontext på två förskolor i en mellanstor kommun, utifrån handledningsmodellen "verksamhetsbesök med reflekterande samtal". Studien avser undersöka vad handledningsmodellen kan innebära utifrån pedagoger, förskolechefer och specialpedagogers beskrivningar, hur verksamhetsbesök med reflekterande samtal kan upplevas av de samma, samt vilken utveckling pedagoger, förskolechefer och specialpedagoger upplever har skett i förskolans verksamhet. Litteraturgenomgång: redogör för specialpedagogiska perspektiv, handledning och reflektion, tre olika perspektiv på handledning samt relationers betydelse. Tidigare forskning: redogör för forskning som gjorts om handledning i förskola och skola. Teori: Systemteori beskrivs som modell i studien för att se på sociala samband och påverkansprocesser mellan människor för att skapa förståelse för hur allting hänger samman. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer både enskilt och i grupp, där undersökningsgruppen består av fem pedagoger, fyra specialpedagoger och två förskolechefer. Analys och tolkningsförfarandet har inspirerats av hermeneutiken, vilket innebär att tolkning och förståelse skapar kunskap av innehållet i sin helhet och delar och pendlar däremellan. Studiens resultat redogörs under rubrikerna. Verksamhetsbesök med reflekterande samtal. Från reaktiv till proaktiv. Utveckling utifrån verksamhetsbesök med reflekterande samtal. Under denna rubrik redovisas den utveckling som framkommit under rubriker med samma namn. Helhetsperspektiv och perspektivbyte, Professionsutveckling, Tillit och trygghet, Minskad stress och Trivsel och arbetsglädje. Resultat: indikerar att handledningsmodellen "verksamhetsbesök med reflekterande samtal" som handledningsmodell upplevs som värdefull och att den prioriteras högt. Relationen mellan specialpedagog och pedagoger ses som mycket viktig, utifrån förtroendet och tryggheten som utvecklas genom relationen skapas möjlighet till utveckling av verksamheten. Den utveckling som skett har lett till att pedagoger har ett helhetsperspektiv på verksamheten, man ser på helheten, på lärmiljön och sig själva som en del av den. Tidigare såg pedagoger mer utifrån ett verksamhetsperspektiv, perspektivskiftet har lett till ett ökat barnperspektiv med det relationella perspektivet i fokus. Möjligheten att arbeta förebyggande har ökat, problem hinner inte bli så stora. Handledningsmodellen har ökat trivsel och arbetsglädje och mindre upplevd stress.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hkr-15736 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Holmquist, Camilla |
| Publisher | Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0034 seconds