Bakgrund: Dödligheten vid hjärtstopp utanför sjukhus är hög och endast några få procent av de som drabbas räddas till livet. Tidig behandling är en avgörande faktor för överlevnad. Överlevnaden kan ökas markant av att människor på platsen, bystanders, ingriper med hjärt-lungräddning (HLR). Att vårda och utföra vårdhandlingar är inte exklusivt för sjuksköterskor. Vid hjärtstopp utanför sjukhus är det istället bystandern som förväntas utföra vårdhandlingen. I många fall sker dock inget ingripande trots att hjärtstoppet bevittnas och den vårdande handlingen uteblir därför. Syfte: Syftet med arbetet var att identifiera faktorer som påverkar människors vilja att ingripa vid hjärtstopp utanför sjukhus. Metod: Arbetet designades som en litteraturstudie där artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats ingick. Resultat: Resultatet baserades på potentiella bystanders antaganden av hur de skulle agera och faktiska bystanders erfarenheter av att ha agerat. Skillnader i faktorer som påverkade viljan observerades mellan dessa. Viljan påverkades till stor del av rädslor, bristande HLR-kunskaper samt scenariot kring hjärtstoppet där bland annat en familjerelation mellan den drabbade och bystandern utgjorde en påverkande faktor. Slutsats: Resultatet visar att hindrande faktorer för viljan skulle kunna påverkas positivt genom förbättrad HLR-utbildning. Klinisk betydelse: Med hjälp av identifierade faktorer kan befintlig HLR-utbildning ses över och eventuellt förbättras. Detta skulle kunna öka antalet ingripanden och därigenom överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus. / Background: The lethality is high in out-of-hospital cardiac arrests and only a few percent of the victim’s lives are saved. Early treatment is crucial for survival. People at the scene can increase the survival significantly through CPR interventions. To care and the act of caring is not exclusively for nurses. In cases of out-of-hospital cardiac arrest, the bystander could be the one that performs the act of caring. In many cases, however, no interventions are made although the arrest is witnessed and therefore no act of caring is being performed. Objective: The aim of this essay was to identify factors that influence people's willingness to intervene in out-of-hospital cardiac arrest. Method: This study was designed as a literature study and both quantitative and qualitative research articles were included in the analysis. Results: The result was based on potential bystander's assumptions of how they would act and actual bystanders experience having acted. Differences in factors affecting the willingness were observed between them. The will seemed influenced by fears, lack of CPR skills and the scenario surrounding the arrest. A family tie between the victim and the bystander appeared also as an influencing factor. Conclusion: The findings show that the non-willingness to act could be affected positively by improved CPR training. Clinical significance: In light to the identified factors, improvement of the existing CPR training and increased education could improve the probability of intervention by bystanders and out-of-hospital cardiac arrest survival.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:rkh-727 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Ståhl, Fanny, Ringblom, Micael |
| Publisher | Röda Korsets Högskola, Röda Korsets Högskola |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds