Byggnadskonstruktioner utsätts inte bara för vertikala laster, utan även horisontella. Dessa härstammar framförallt från naturens vind, men även stötbelastningar eller excentriciteter av olika slag. För att säkerställa en byggnads stabilitet måste dessa hanteras, och då kan olika horisontalstabiliseringsmetoder tillämpas. I detta projektarbete riktades fokus på två av dessa. Den ena med stabiliserande diagonaler som överför sidokrafterna via ett diagonalt element. Den andra metoden förlitar sig på momentstyva pelarfötter som förhindrar vinkeländring mellan konstruktionsdelarna. Structor Bygg Umeå AB har tidigare projekterat en besiktningshall med en bärande limträstomme. De använde den förstnämnda horisontalstabiliseringsmetoden med diagonaler. Konsultbolaget ville dock veta hur resultatet hade blivit vid nyttjande av den andra horisontalstabiliseringsmetoden. I detta projektarbete dimensionerades därför två nya limträstommar. Den ena limträstommen med stabiliserande diagonaler, och den andra med momentstyva pelarfötter. Samma längder, bredder, höjder samt lutningar användes från den redan befintliga limträstommen. Horisontalstabilisering med momentstyva pelarfötter används sällan. Detta beror främst på känsligheten för icke-linjära effekter. Den första frågeställningen detta projektarbete då behandlar är om det överhuvudtaget är möjligt att använda sig av metoden för limträstommen i fråga. Dessutom var det av intresse att jämföra dimensioner på pelare, infästningar samt grundkonstruktion. På så vis kan eventuella kostnadsskillnader uppskattas. Detta utgör projektarbetets andra frågeställning. Limträstommen med diagonaler jämfördes mot den med momentstyva pelarfötter. Pelarvolymen ökade med 141 procent och betongplintvolymen med 181 procent. Pelarinfästningarna blev också större och krävde fler spikar. Att använda momentstyva pelarfötter som horisontalstabilisering var därför i detta fall inte ekonomiskt. Dessutom tog pelarna endast mer plats vilket talade emot den praktiska effekten av metoden. Däremot uppnådde limträstommen kraven för både brottgränstillstånd och bruksgränstillstånd, vilket talade för att möjligheten faktiskt finns. / Various constructions are not only exposed to vertical loads, but also horizontal ones. These mainly origin from the wind caused by nature, but also shock loads, different types of eccentricities as well as earthquakes. To make sure of the stability in a building these must be handled. For this, different types of methods for horizontal stabilization can be used. In this project, two specific methods will be focused on. One with stabilizing diagonals, which transfers horizontal loads via diagonal elements through the construction. The other method relies on rigid torque feet for a column, which prevents the angel between construction parts from changing. Structor Bygg Umeå AB has previously projected an inspection hall with a supporting glulam body. For this, they used the first mentioned method for horizontal stabilization based on diagonals. However, the consultant company wanted to know about the result of using the other method for stabilizing. Therefore, in this project, two new glulam bodies were dimensioned. One with the stabilizing diagonals and the other with rigid torque feet for the columns. The same lengths, widths, heights and angels were from the already existing glulam body. Stabilization with rigid torque feet for columns I rarely used. This is mainly because of the sensitivity for non-linear effects. For that reason, the first question at issue for this project is if it is possible to use this method for stabilizing whatsoever. Can the glulam body satisfy the requirements in ultimate stress limit and serviceable stress limit? It is also of interest to compare dimensions of columns, attachments and the foundation. That way eventual differences in cost can be estimated. This represents the second question at issue for the project. The glulam body with stabilizing diagonals was compared to the one with rigid torque feet for the columns. The volume of columns increased by 141 percent and the volume of concrete footstall by 181 percent. The column attachments also got bigger required more nails. Using rigid torque feet for columns were therefore not very economic. The columns also took more physical space which contradicts the practical effects of the stabilizing method. However, the glulam body reached the requirements for both ultimate stress limit as well as serviceable stress limit, which means that the possibility exists.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-160873 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Lundström, Arvid |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0014 seconds