Kvinnlig könsstympning är sedan år 1982 förbjudet i Sverige enligt särskild lag. Lagen förbjuder alla former av kirurgiska ingrepp i en kvinnas yttre könsorgan oavsett om samtycke har lämnats eller inte. Ingreppets karaktär och omfattning medför att den skadelidande regelmässigt utsätts för en allvarlig kränkning av den personliga integriteten för vilken ersättning ska utgå i enlighet med 5 kap. 6 § SkL. Sedan lagen trädde i kraft har hittills endast två fall lett till fällande domar. I båda fallen har målsäganden erhållit skadestånd för kränkning med ett belopp som är utmärkande i förhållande till ersättningsnivån för andra brott av likvärdigt straffvärde. I uppsatsen analyseras vad som motiverar de höga beloppen för kränkningsersättning. Den 1 juli 2017 justerades Lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor straffrättsligt genom att straffskalorna för brottet höjdes. I uppsatsen undersöker jag hur denna straffskärpning kan komma att påverka ersättningsnivåerna för kränkning i stigande riktning. Någon uttrycklig formulering för att brottets straffvärde inverkar på bestämningen av ersättningens storlek framkommer inte av SkL, trots detta utgår allt högre skadestånd för kränkning vid allvarliga våldsbrott.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-154881 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Roos, Elin |
| Publisher | Stockholms universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0016 seconds