Under mina praktikperioder, VFU-perioder, ute på olika skolor har jag observerat att de flesta elever inte har tekniskt självförtroende om de redskap de använder i textilslöjden. Med tekniskt självförtroende menas att man har tillräckligt med teknisk kunskap så man kan hantera redskapet. Med detta arbete ville jag få en insikt i hur mycket teknisk undervisning eleverna får i samband med textilundervisningen. Jag tror att skolan inte är könsneutral utan spär på könsrollerna genom att inte ha så mycket teknisk undervisning i textilslöjden. Jag tror att många har ett könsbundet förhållningssätt till teknik som ett ämne för pojkar och textilslöjd som ett ämne för flickor. Det dåliga intresset för teknik, som många flickor har, skulle kanske kunna vändas till ett ökat intresse om det var mer teknisk undervisning i textilslöjden. Tekniken blir då en naturlig del vid hantering av de textila redskapen. Symaskinen är det redskap som valdes som utgångspunkt då det är ett av de redskap som används mycket i textilslöjden samt att det finns en symaskin i många hem. Metod för att få svar på mina frågeställningar är enkät med öppna frågor. Enkäten skickades via e-post till textillärare, som ville besvara den efter en förfrågan på två e-postlistor för textillärare. 24 textillärare fick enkäten, men bara 16 svarade på den. Bortfallet kan bero på enkätens utformning med öppna frågor, som kan upplevas att den tar för mycket tid i anspråk. I min litteraturstudie fann jag information om symaskinens historik och utveckling samt information om teknisk introduktion/presentation. Med hjälp av litteraturen får man en teknisk kunskap om hur man trär trådarna i symaskinen, samt justering av trådspänningen. En sammanställning gjordes av de 16 svar som informanterna skickade mig via e-post. Sammanställningen bekräftar att många elever inte får tillräckligt med teknisk undervisning i textilundervisningen för att få ett tekniskt självförtroende för de textila redskapen. Hur mycket teknisk kunskap elever får skiljer mellan att få väldigt mycket teknisk kunskap om symaskinen, medans vissa elever får lite teknisk kunskap om alla redskap och andra får väldigt lite om symaskinen eller de redskap de använder. Textilslöjden väljs, enligt informanterna, av pojkar bl.a. på grund av att det är tystare och lugnare än trä- och metallslöjden och informanterna uppfattar det som att det är vanligast att det är ”pojkflickor” som väljer trä- och metallslöjd. Jag tror att det är viktigt att ge eleverna en teknisk undervisning så de får ett teknisk självförtroende, då inte alla enligt min undersökning får det. För sin egen självkänsla är det viktigt att ha teknisk kunskap om allt omkring oss i vår vardag. Om vi själva inte har teknisk kunskap utan låter några få ha den, så överlämnar vi makt åt dem och vi blir beroende av dem som har kunskaperna. Som lärare ska man, enligt kursplanen för slöjd, utveckla elevens kunskaper som ska ge handlingsberedskap för att klara av uppgifter i det dagliga livet samt att stärka elevens tilltro till den egna förmågan.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mdh-4275 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Lindgren, Irene |
| Publisher | Mälardalens högskola, Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling, Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | LÄRARUTBILDNINGEN, ; |
Page generated in 0.0038 seconds