I denna samling mer och mindre korta noveller kom jag på mig själv att undersöka begreppet empati, vad som utlöser det och vad det utlöser. Jag märkte hur känslan gjorde vågor i livsväven hos karaktärerna jag skapade i de olika berättelserna. Hur det ibland kastade ut dem i känslomässig ödemark, andra gånger trasslade in dem i skuldkänslor eller förlorade dem i ånger. Några verkar ha gått oberörda förbi. Ibland verkar känslan fungerat som jag tänkt att den ska. Jag har också vågat mig ner i förlustens avgrund. Jag har försökt se hur de, mina fiktiva karaktärer, hanterar faktiskt förlust, men kanske ännu mer – och jag tror något vi talar mer sällan om – vad deras vetskap om risken att förlora någon de älskar gör med dem. Mellan dessa allvarliga tankar ser jag skämtsamhet och en ton av sarkasm. Det kan vara ett försök att orka fortsätta le. Livet går vidare, för det mesta, trots allt. Det finns korn i eländet att vara glad över. Vackra små saker. Eller nått sånt. Kanske tänkte jag att ett leende nu och då kan hjälpa mig att inse det? Eller så är det en flyktmekanism.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-122223 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Olsen, Marie-Louise |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för film och litteratur (IFL) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds