Luftens tillstånd (t.ex. temperatur och fuktighet) och rörelser i större lokaler kan mätas med hjälp av ett klimatmätsystem. För att luftens temperatur och fuktighet samt hastighet och riktning ska kunna simuleras i 3D måste sensorerna i klimatmätsystemet positioneras. I denna studie har två metoder som kan användas för positionering av objekt jämförts och utvärderats. En ena är enkel i sitt utförande och använder sig av en handhållen längdmätare. Objekts position beräknas genom triangulering av tre mätta längder till punkter med kända koordinater. Den andra metoden använder en terrester laserskanner och resultatet från den metoden kommer att anses som korrekt och utgöra studiens referens. Syftet med studien är att undersöka om det med den enkla metoden går att uppnå centimeternoggrannhet vid positionering av objekt samt vilken markörstorlek som är lämplig att använda. Studien ska även innefatta utvecklingen av den mjukvara för att hantera mätdata och utföra positionsberäkningarna för en enkla metoden. Fem kända punkterna mättes in med en Leica TPS1200 totalstation. 16 klotformade markörer med diameter från 20 till 50 mm monterades i 4 markörgrupper på stativ placerades ut i lokalen. Markörerna skannades med en Leica HDS3000 laserskanner och markörernas punktmoln modellerades för att erhålla deras positioner. Samtliga markörer mättes därefter in från de kända punkterna med en längdmätare Leica Disto Plus. Avstånden från de kända punkterna till respektive markör sparades i programvaran DistoPos som när längdmätningarna var gjorda även beräknade markörernas positioner. De båda metodernas resultat jämfördes, genom att beräkna den enkla metodens radiella noggrannhet, med resultatet från laserskanningen som referens. Den bästa noggrannheten uppnåddes när den enkla metodens positioner beräknades med avseende på avståndet till de kända punktera. När de tre kortaste avstånden användes för positionsberäkningen halverades onoggrannheten. Detta beror främst på att geometrin hos de i beräkningen ingående kända punkterna förändrats till det bättre. Detta understryker vikten av god geometri hos de kända punkterna som ligger till grund för positionsberäkningarna. Resultatet visar att det kommer att bli svårt att uppnå centimeternoggrannhet med metodens förutsättningar. Markörernas diameter bör väljas till mellan 30 och 40 mm. Positionsberäkningarna för den enkla metoden skulle kunna förbättras ytterligare genom att inkludera någon typ av utjämning samt rutiner för att hitta och korrigera för grova fel. / The state of air (temperature and humidity) and movements in larger premises can be measured by a climate measuring system. In order to simulate air humidity, temperature, speed and direction in 3D the sensors in the climate measuring system needs to be positioned. In this study, two methods that can be used for positioning of objects are compared and evaluated. The first one is simple and uses a hand-held distance meter. The objects position are calculated by triangulation of three measured distances to points with known coordinates. The second method uses a terrestrial laser scanner and the result of this method will be considered as correct and constitute the study reference. The purpose of the study is to examine whether it with the simple method is possible to achieve centimetre accuracy when positioning objects and determine what marker size that is appropriate to use. The study should also include the development of a software to manage measured data and perform the position calculations for the simple method. Five known points were surveyed with a Leica TPS1200 total station. 16 spherical markers with the diameters from 20 to 50 mm were assembled in 4 marker groups and placed on stands. These markers were scanned with a Leica HDS3000 laser scanner and markers point cloud was model to obtain positions. All markers were then surveyed from the known points with a distance meter Leica Disto Plus. The distances from the known points to each marker were stored in the software DistoPos where the makers positions also were calculated. The two methods result were compared by calculating the simple method radial accuracy with the results of the laser scanning as a reference. The best accuracy was reached when the simple method positions were calculated in terms of the distance to the known points. When the three shortest distances were used for positioning the unaccuracy was divide into halves. This is mainly because of the geometry of the known points included in calculations was changed to the better. This underlines the importance of good geometry of the known points included in the calculations. The accuracy of individual markers ranged between 3 and 36 mm. The result shows that it will be difficult to achieve centimetre accuracy with the methods prerequisites. The position calculations for the simple method would be further enhanced by the inclusion of some kind of adjustment, and procedures to identify and correct gross errors.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-770 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Nordström, Daniel |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Institutionen för teknik och byggd miljö |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds