<p>Luftens tillstånd (t.ex. temperatur och fuktighet) och rörelser i större lokaler kan mätas med hjälp av ett klimatmätsystem. För att luftens temperatur och fuktighet samt hastighet och riktning ska kunna simuleras i 3D måste sensorerna i klimatmätsystemet positioneras. I denna studie har två metoder som kan användas för positionering av objekt jämförts och utvärderats. En ena är enkel i sitt utförande och använder sig av en handhållen längdmätare. Objekts position beräknas genom triangulering av tre mätta längder till punkter med kända koordinater. Den andra metoden använder en terrester laserskanner och resultatet från den metoden kommer att anses som korrekt och utgöra studiens referens.</p><p>Syftet med studien är att undersöka om det med den enkla metoden går att uppnå centimeternoggrannhet vid positionering av objekt samt vilken markörstorlek som är lämplig att använda. Studien ska även innefatta utvecklingen av den mjukvara för att hantera mätdata och utföra positionsberäkningarna för en enkla metoden.</p><p>Fem kända punkterna mättes in med en Leica TPS1200 totalstation. 16 klotformade markörer med diameter från 20 till 50 mm monterades i 4 markörgrupper på stativ placerades ut i lokalen. Markörerna skannades med en Leica HDS3000 laserskanner och markörernas punktmoln modellerades för att erhålla deras positioner. Samtliga markörer mättes därefter in från de kända punkterna med en längdmätare Leica Disto Plus. Avstånden från de kända punkterna till respektive markör sparades i programvaran DistoPos som när längdmätningarna var gjorda även beräknade markörernas positioner.</p><p>De båda metodernas resultat jämfördes, genom att beräkna den enkla metodens radiella noggrannhet, med resultatet från laserskanningen som referens. Den bästa noggrannheten uppnåddes när den enkla metodens positioner beräknades med avseende på avståndet till de kända punktera. När de tre kortaste avstånden användes för positionsberäkningen halverades onoggrannheten. Detta beror främst på att geometrin hos de i beräkningen ingående kända punkterna förändrats till det bättre. Detta understryker vikten av god geometri hos de kända punkterna som ligger till grund för positionsberäkningarna. Resultatet visar att det kommer att bli svårt att uppnå centimeternoggrannhet med metodens förutsättningar.</p><p>Markörernas diameter bör väljas till mellan 30 och 40 mm. Positionsberäkningarna för den enkla metoden skulle kunna förbättras ytterligare genom att inkludera någon typ av utjämning samt rutiner för att hitta och korrigera för grova fel.</p> / <p>The state of air (temperature and humidity) and movements in larger premises can be measured by a climate measuring system. In order to simulate air humidity, temperature, speed and direction in 3D the sensors in the climate measuring system needs to be positioned. In this study, two methods that can be used for positioning of objects are compared and evaluated. The first one is simple and uses a hand-held distance meter. The objects position are calculated by triangulation of three measured distances to points with known coordinates. The second method uses a terrestrial laser scanner and the result of this method will be considered as correct and constitute the study reference.</p><p>The purpose of the study is to examine whether it with the simple method is possible to achieve centimetre accuracy when positioning objects and determine what marker size that is appropriate to use. The study should also include the development of a software to manage measured data and perform the position calculations for the simple method.</p><p>Five known points were surveyed with a Leica TPS1200 total station. 16 spherical markers with the diameters from 20 to 50 mm were assembled in 4 marker groups and placed on stands. These markers were scanned with a Leica HDS3000 laser scanner and markers point cloud was model to obtain positions. All markers were then surveyed from the known points with a distance meter Leica Disto Plus. The distances from the known points to each marker were stored in the software DistoPos where the makers positions also were calculated.</p><p>The two methods result were compared by calculating the simple method radial accuracy with the results of the laser scanning as a reference. The best accuracy was reached when the simple method positions were calculated in terms of the distance to the known points. When the three shortest distances were used for positioning the unaccuracy was divide into halves. This is mainly because of the geometry of the known points included in calculations was changed to the better. This underlines the importance of good geometry of the known points included in the calculations. The accuracy of individual markers ranged between 3 and 36 mm. The result shows that it will be difficult to achieve centimetre accuracy with the methods prerequisites.</p><p>The position calculations for the simple method would be further enhanced by the inclusion of some kind of adjustment, and procedures to identify and correct gross errors.</p>

Luftens tillstånd (t.ex. temperatur och fuktighet) och rörelser i större lokaler kan mätas med hjälp av ett klimatmätsystem. För att luftens temperatur och fuktighet samt hastighet och riktning ska kunna simuleras i 3D måste sensorerna i klimatmätsystemet positioneras. I denna studie har två metoder som kan användas för positionering av objekt jämförts och utvärderats. En ena är enkel i sitt utförande och använder sig av en handhållen längdmätare. Objekts position beräknas genom triangulering av tre mätta längder till punkter med kända koordinater. Den andra metoden använder en terrester laserskanner och resultatet från den metoden kommer att anses som korrekt och utgöra studiens referens. Syftet med studien är att undersöka om det med den enkla metoden går att uppnå centimeternoggrannhet vid positionering av objekt samt vilken markörstorlek som är lämplig att använda. Studien ska även innefatta utvecklingen av den mjukvara för att hantera mätdata och utföra positionsberäkningarna för en enkla metoden. Fem kända punkterna mättes in med en Leica TPS1200 totalstation. 16 klotformade markörer med diameter från 20 till 50 mm monterades i 4 markörgrupper på stativ placerades ut i lokalen. Markörerna skannades med en Leica HDS3000 laserskanner och markörernas punktmoln modellerades för att erhålla deras positioner. Samtliga markörer mättes därefter in från de kända punkterna med en längdmätare Leica Disto Plus. Avstånden från de kända punkterna till respektive markör sparades i programvaran DistoPos som när längdmätningarna var gjorda även beräknade markörernas positioner. De båda metodernas resultat jämfördes, genom att beräkna den enkla metodens radiella noggrannhet, med resultatet från laserskanningen som referens. Den bästa noggrannheten uppnåddes när den enkla metodens positioner beräknades med avseende på avståndet till de kända punktera. När de tre kortaste avstånden användes för positionsberäkningen halverades onoggrannheten. Detta beror främst på att geometrin hos de i beräkningen ingående kända punkterna förändrats till det bättre. Detta understryker vikten av god geometri hos de kända punkterna som ligger till grund för positionsberäkningarna. Resultatet visar att det kommer att bli svårt att uppnå centimeternoggrannhet med metodens förutsättningar. Markörernas diameter bör väljas till mellan 30 och 40 mm. Positionsberäkningarna för den enkla metoden skulle kunna förbättras ytterligare genom att inkludera någon typ av utjämning samt rutiner för att hitta och korrigera för grova fel. / The state of air (temperature and humidity) and movements in larger premises can be measured by a climate measuring system. In order to simulate air humidity, temperature, speed and direction in 3D the sensors in the climate measuring system needs to be positioned. In this study, two methods that can be used for positioning of objects are compared and evaluated. The first one is simple and uses a hand-held distance meter. The objects position are calculated by triangulation of three measured distances to points with known coordinates. The second method uses a terrestrial laser scanner and the result of this method will be considered as correct and constitute the study reference. The purpose of the study is to examine whether it with the simple method is possible to achieve centimetre accuracy when positioning objects and determine what marker size that is appropriate to use. The study should also include the development of a software to manage measured data and perform the position calculations for the simple method. Five known points were surveyed with a Leica TPS1200 total station. 16 spherical markers with the diameters from 20 to 50 mm were assembled in 4 marker groups and placed on stands. These markers were scanned with a Leica HDS3000 laser scanner and markers point cloud was model to obtain positions. All markers were then surveyed from the known points with a distance meter Leica Disto Plus. The distances from the known points to each marker were stored in the software DistoPos where the makers positions also were calculated. The two methods result were compared by calculating the simple method radial accuracy with the results of the laser scanning as a reference. The best accuracy was reached when the simple method positions were calculated in terms of the distance to the known points. When the three shortest distances were used for positioning the unaccuracy was divide into halves. This is mainly because of the geometry of the known points included in calculations was changed to the better. This underlines the importance of good geometry of the known points included in the calculations. The accuracy of individual markers ranged between 3 and 36 mm. The result shows that it will be difficult to achieve centimetre accuracy with the methods prerequisites. The position calculations for the simple method would be further enhanced by the inclusion of some kind of adjustment, and procedures to identify and correct gross errors.

Spaces with high occupancy density like classrooms are challenging to ventilate and use a lot of energy to maintain comfort. Usually, a compromise is made between low energy use and good Indoor Environmental Quality (IEQ), of which poor IEQ has consequences for occupants’ health, productivity and comfort. Alternative strategies that incorporate elevated air speeds can reduce cooling energy demand and provide occupant’s comfort and productivity at higher operative temperatures. A ventilation strategy, Intermittent Air Jet Strategy (IAJS), which optimizes controlled intermittent airflow and creates non-uniform airflow and non-isothermal conditions, critical for sedentary operations at elevated temperatures, is proposed herein. The primary aim of the work was to investigate the potential of IAJS as a ventilation system in high occupancy spaces. Ventilation parameters such as air distribution, thermal comfort and indoor air quality are evaluated and the system is compared with a traditional system, specifically, mixing ventilation (MV). A 3-part research process was used: (1) Technical (objective) evaluation of IAJS in-comparison to MV and displacement ventilation (DV) systems. (2) An occupant response study to IAJS. (3) Estimation of the cooling effect under IAJS and its implications on energy use. All studies were conducted in controlled chambers. The results show that while MV and DV creates steady airflow conditions, IAJS has  cyclic airflow profiles which results in a sinusoidal temperature profile around occupants. Air distribution capability of IAJS is similar to MV, both having a generic local air quality index in the occupied zone. On the other hand, the systems overall air change rate was higher than a MV. Thermal comfort results suggest that IAJS generates comfortable thermal climate at higher operative temperatures compared to MV. Occupant responses to IAJS show an improved thermal sensation, air quality perception and acceptability of indoor environment at higher temperatures as compared to MV. A comparative study to estimate the cooling effect of IAJS shows that upper HVAC setpoint can be increased from 2.3 – 4.5 oC for a neutral thermal sensation compared to a MV. This implies a substantial energy saving potential on the ventilation system. In general, IAJS showed a potential for use as a ventilation system in classrooms while promising energy savings. / Lokaler där många människor vistas, som t.ex. klassrum, är ofta svåra att ventilera. Att upprätthålla en bra termisk komfort kräver en hög energianvändning. Vanligtvis blir det en kompromiss mellan låg energianvändning och bra kvalitet på inomhusmiljön (IEQ). Dålig IEQ får konsekvenser för människors hälsa, produktivitet och komfort. Alternativa ventilationsstrategier, som använder förhöjda lufthastigheter, kan minska kylbehovet och därmed energianvändningen. I denna avhandling utvärderas en ny ventilationsstrategi, Intermittenta luftstrålar (IAJS), där korta perioder med hög lufthastighet genererar en svalkande effekt, när rummets temperatur upplevs som för hög. Det primära syftet med arbetet var att undersöka potentialen hos IAJS som ett ventilationssystem för klassrum, där den termiska lasten ofta är hög. Strategin jämförs mot traditionella ventilationsprinciper som omblandande ventilation (MV) och deplacerande ventilation (DV). Parametrar som luftdistributionsindex, termisk komfort, luftkvalitet och energibesparing har utvärderats. Alla studier utfördes i klimatkammare. Resultaten visar att medan MV och DV skapar konstanta luftflödesförhållanden genererar IAJS cykliska hastighetsprofiler samt en sinusformad temperaturvariation i vistelsezonen. IAJS klarar att bibehålla ett bra termiskt klimat vid högre operativa temperaturer jämfört med MV. I en jämförelse med ett traditionellt HVAC-system visar beräkningar  att dess börvärde kan höjas från 2.3 till 4.5 °C med bibehållen termisk komfort. Detta indikerar en avsevärd energibesparingspotential vid användande av IAJS.