Return to search

Effekt och betydelse av memantin i monoterapi vid behandling av måttlig till svår Alzheimers sjukdom

Introduktion: Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste demenssjukdomen med ca 90 000 fall i Sverige och där 20–25 000 drabbas årligen. Sjukdomen drabbar främst äldre och prevalensen vid 65 år är 5 %. Alzheimers sjukdom orsakas av hjärnatrofi vilket kan ses som vidgade fåror och ventriklar i hjärnan, främst i pann-, hjäss- och tinninglobernas associationscortex. Tidigare troddes nedbrytningen av nervceller orsakas av degenerativa plack, främst ansamlingar av β-amyloid och av neurofibriller, men numera antas nedbrytningen orsakas av oligomerer som transporteras mellan celler och ger toxicitet. Det främsta symptomet vid AD är minnesstörningar, men symptom som koncentrationssvårigheter och orienteringssvårigheter är också vanliga. Alzheimers sjukdom kan delas upp i mild, måttlig och svår form där patienter vid mildform endast har lättare störningar och vid svår form inte klarar av vanliga sysslor. Det finns idag ingen behandling mot sjukdomsmekanismen men symptomlindring kan ges av kolinesterashämmare eller N-metyl-D-aspartat (NMDA)-receptorantagonister. Memantin är en NMDA-receptorantagonist som selektivt inhiberar överaktiva NMDA-receptorer och därmed förhindrar excitotoxicitet. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera effekt och säkerhet för memantin i monoterapi vid behandling av måttlig till svår Alzheimers sjukdom. Metod: Utvärderingen gjordes med en litteratursökning via databasen PubMed med sökorden ”severe Alzheimer’s” och ”memantine”.  En artikel hittades via en review-artikels referenslista. Resultat: Sex artiklar granskades där resultatet visade en signifikant mindre försämring av kognitiva symptom jämfört med placebo på Severe impairment battery-skalan i fyra av fem av artiklarna vid behandlingstid 12–28 veckor. Memantin ger störst effekt vid inledning av behandlingen men effekten planar sedan ut. Memantin gav signifikant mindre försämring på Mini mental state examination i två av fyra studier, den ena vid 12 veckor och den andra vid 52 veckor men ingen signifikant skillnad i två studier som varade 24–28 veckor. Memantin hade ingen fördel över placebo på Neuropsychiatric Inventory i tre av fyra studier men visade en liten effekt vid initiering av behandling på Clinician’s Interview-Based Impression of Change Plus Caregiver Input som sedan höll i sig över tid. På Alzheimer’s Disease Cooperative Study-Activities of Daily Living Scale gav memantin en liten bromsning av progressionen men effekten planar sedan ut över tid. Memantin hade mestadels milda till måttliga biverkningar, och biverkningsprofilen var liknande den för placebo och biverkningarna ansågs inte vara kopplade till behandlingen. Memantin ger en liten effekt på kognitiva symptom men ger få biverkningar och är därmed ett säkert läkemedel. / Alzheimer's disease (AD) is the most common form of dementia with about 90,000 cases in Sweden, and 20-25,000 are affected annually. The disease mainly affects the elderly and the prevalence at age 65 is 5%. AD is caused by brain atrophy, which can be seen as widening of the sulci and ventricles in the brain, mainly in the frontal, parietal and temporal association cortex. Previously, degradation of nerve cells was thought to be caused by degenerative plaques, mainly β-amyloid and neurofibrillary accumulations, but recent studies has shown that degradation could be caused by oligomers transported between cells and causing toxicity. The main symptom of AD is memory disorders, but symptoms such as concentration- and orientation difficulties are also common. AD can be divided into mild, moderate and severe forms, with patients in mild form having only minor disabilities and in the severe form are unable to cope with common tasks. There is currently no treatment for the disease, but symptom relief can be given by cholinesterase inhibitors or N-methyl-D-aspartate (NMDA) receptor antagonists. Memantine is an NMDA receptor antagonist selectively inhibiting overactive NMDA receptors, thereby preventing excitotoxicity. The purpose of the study was to evaluate the efficacy and safety of memantine in monotherapy in the treatment of moderate to severe Alzheimer's disease. The evaluation was done with a literature search via the database PubMed with the keywords "severe Alzheimer's" and "memantine". One article was found via a review article's reference list. Six articles were evaluated and the results showed a significantly lesser deterioration of cognitive symptoms compared to placebo on the Severe impairment battery scale in four out of five articles with treatment times 12 to 28 weeks. Memantine has the greatest effect on initiation of treatment but the effect then levels out. Memantine significantly reduced Mini mental state examination impairment in two out of four studies, one at 12 weeks and the other at 52 weeks but no significant difference in two studies lasting 24-28 weeks. Memantine had no benefit over placebo on Neuropsychiatric Inventory in three out of four studies but showed a small effect on initiation of treatment on Clinician’s Interview-Based Impression of Change Plus Caregiver Input which then persisted over time. On Alzheimer’s Disease Cooperative Study-Activities of Daily Living Scale, memantine initially slowed down the progression but the effect then flattens out over time. Memantine had mostly mild to moderate side effects, and the adverse reaction profile was similar to that of placebo and the side effects were not considered related to treatment. Memantine has a small effect on cognitive symptoms but produces few side effects and is therefore a safe drug.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-85286
Date January 2019
CreatorsLöthgren, Maria
PublisherLinnéuniversitetet, Institutionen för kemi och biomedicin (KOB)
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageEnglish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.003 seconds