Studiens syfte är att undersöka förskollärares bedömning om de ska anmäla till socialtjänsten när det finns misstanke om att ett barn far illa och vilka omständigheter som de tar hänsyn till vid beslutet samt deras upplevelse av beslutsprocessen.För att besvara syftet har studien genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Författarna har intervjuat fem förskollärare med minst fem års yrkeserfarenhet där samtliga har erfarenhet av att ha gjort minst en orosanmälan. Studien har genomförts med en induktiv ansats och resultatet analyserades utifrån valda teoretiska perspektiv; socialkonstruktivism och emotionssociologi. I studien framkommer det att det fanns en osäkerhet genom hela beslutsprocessen för förskollärarna i studien. Osäkerhet uppkom vid att tyda de tecken respondenterna såg hos barnet och vårdnadshavaren. Det påverkade beslutet beroende på hur de bedömde de tecken de identifierade. Samtliga berättar att beslutsprocessen är en jobbig upplevelse och samtliga tog upp stödet med kollegorna som en viktig del i beslutet. I studien framkommer det att kollegorna påverkade bedömningen både positivt och negativt. Förskollärarna i studien sökte stöttning från förskolechef och/eller socialtjänsten för att få en bekräftelse i deras oro. Slutsatserna är att osäkerhet, brist på tilltro till sin egen bedömning och relationen till vårdnadshavaren minskar benägenheten att orosanmäla. Erfarenhet av både yrket och att ha gjort orosanmälan tidigare påverkade processen positivt, det gav en högre anmälningsbenägenhet.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-184436 |
Date | January 2021 |
Creators | Westerlund, Maja, Eriksson, Nora |
Publisher | Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds