This thesis aims to answer the question on how to introduce a paint reuse program in Stockholm, Sweden. In both the US and in the UK, paint reuse programs have been successfully introduced and are today working to create a more circular thinking about paint, how to minimize paint waste and to reuse or remanufacture paint. In the UK only, there are around 50 million litres of leftover paint, in which approximately 20 million litres could be recycled into new paint. The British Coatings Federation started investigating on how to build a more sustainable approach to paint, how to decrease the paint waste, that usually is incinerated or landfilled, by remanufacturing leftover paints into new paint. The British Coating Federation’s PaintCare started a paint reuse program, facilitating for paint to be remanufactured. This manual goes through all aspects of implementing a national paint reuse program and has been of great value of this thesis. Before implementing a paint reuse program, one must be aware of the many difficulties that comes with it. Paint is today regarded as waste, and for waste to be recycled into a new product, authorities need to grant a so-called End-of-Waste certificate, this could, due to the European Commission Waste Directive be done to waste by an approved process. One other implication when implementing a paint reuse program, or more specifically, paint remanufacturing, is to recognise the European Commission’s directive on REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals) and ECHA (European Chemicals Agency). All leftover paints used in paint remanufacturing must be authorised by REACH and all the components/substances used in remanufacturing paint must be evaluated and approved by ECHA. There is a need for transparency in the paint remanufacturing, therefore samples must be taken of every batch of remanufactured paints so that the paint can be tested. Because of this, only paints manufactured in the EU can be used in remanufacturing. When considering starting a paint reuse program in Stockholm, all these aspects need to be solved. Therefore, to begin with, a public survey should be sent out to gather information about how much leftover paint could be collected in Stockholm, what the public thinks about leaving leftover paints for remanufacturing, and to evaluate if remanufactured/recycled paints would sell, if there is a market. A good starting point would be to set up a small-scale pilot plant, to sorting out/get to know the difficult aspects of staring a paint reuse program/remanufacturing to work, i.e. the supply of waste that can be collected, buy all the equipment needed for remanufacturing to work, the regulatory, and to get to know the market for remanufactured paint. / Målet med denna uppsats är att se hur ett färgåtervinningsprogram skulle kunna tas fram för Stockholm, Sverige. Färgåtervinning har introducerats framgångsrikt i både USA och Storbritannien, vilka idag arbetar för att bygga ett mer cirkulärt tänkande gällande färg, samt arbetar för att minska mängden färgavfall genom färgåtervinning. Enbart i Storbritannien finns det ungefär 50 miljoner liter överbliven färg där cirka 20 miljoner av dessa skulle kunna återanvändas. British Coatings Federation har undersökt möjligheten att bygga ett mer hållbart tänk kring färg för att minska mängden färgavfall som i dagsläget förbränns eller deponeras och istället återvinna färgen. PaintCare i Storbritannien har därför startat ett återvinningsprogram, för att på så sätt möjliggöra detta. De har konstruerat en manual vilken går igenom alla steg för en nationell implementation av ett sådant program, vilken varit till stor nytta för denna rapport. Utöver detta så har en stor del av uppsatsens innehåll kommit att handla om själva processen för att återvinna färg. Innan en implementation genomförs av ett färgåtervinningsprogram måste svårigheterna redogöras för. Färg ses idag som avfall och för att ett avfall ska sluta vara ett avfall och istället ses som en återvunnen produkt måste ett end-of-waste certifikat beviljas, vilket görs av statliga myndigheter på uppdrag av EU-kommissionens avfallsdirektiv. Ytterligare en svårighet i implementationen av ett färgåtervinningsprogram är att följa direktiven från REACH (Registration, Evaluation, authorisation and Restriction of Chemicals) och ECHA (European Chemicals Agency). All den färg som återvinns måste genomgå REACH’s krav och alla komponenter i den återvunna färgen måste kontrolleras av ECHA, detta måste göras innan färgen kan marknadsföras. Det är av stor vikt att produktionen är transparent och att prover tas för varje sats återvunnen färg, för att senare kunna genomgå olika tester och på grund av detta kan bara färg vilken är producerad inom EU användas i återvinning. När ett återvinningsprogram för färg övervägs, måste alla dessa aspekter undersökas. Till att börja med bör därför en offentlig undersökning göras för att samla information om mängden överbliven färg ett hushåll samlar i förråd, vilka åsikter allmänheten har gällande färgåtervinning, samt för att utvärdera om återvunna färger har en marknad i Stockholm. En bra utgångspunkt skulle vara att börja med en småskalig pilotanläggning. Detta för att förstå vad som krävs för att driva ett välfungerande återvinningsprogram, för att lära känna marknaden och för att komma igång med processen och få den att fungera på ett effektivt sätt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-266825 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Brattsell Bukowski, Emma |
| Publisher | KTH, Hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 19716 |
Page generated in 0.0017 seconds