Examensarbetet handlar om på vilka sätt sju förskollärare dokumenterar barns lärprocesser i den dagliga verksamheten, för att främja en fortsatt verksamhetsutveckling. Kvalitativa intervjuer har använts som metod för att undersöka på vilka sätt förskollärare säger att de dokumenterar i den dagliga verksamheten samt på vilka vis de anser att dokumentationsarbetet påverkar utvecklingen av verksamheten. Sedan 1930-talet har det i förskolan funnits ett starkt intresse att observera och dokumentera barns utveckling och lärande. Denna typ av dokumentation har sin grund i utvecklingspsykologin. Detta har medfört att förskollärare utifrån färdiga mallar främst observerat och dokumenterat för att undersöka och bedöma barns utveckling, i förhållande till vad som ses normalt för deras ålder. Dokumentationsformen skiljer sig från pedagogisk dokumentation som härstammar från en stad i norra Italien som heter Reggio Emilia. Inom Reggio Emilia betonas ett socialkonstruktionistiskt synsätt på kunskap och lärande. Det innebär att kunskap ses som föränderligt och att den föds ur samspel, via kommunikation mellan människor och mellan människor och den omgivande miljön. Förskollärare ska med olika resurser observera och dokumentera hur barns pågående lärprocesser fungerar, utan förutbestämda mallar och metoder. Vårt resultat visar att samtliga förskollärare arbetar med pedagogisk dokumentation och är överens om att den synliggör barns utveckling och lärande. Det finns en samstämmighet om att arbetet ska utgå från barns intresse och att förskollärares roll handlar om att utmana barnen i deras lärprocesser. Det dominerande tillvägagångssättet är att dokumentera med kamera och därefter reflektera kring det insamlade materialet tillsammans barn och andra förskollärare. Det finns en påfallande enighet om att pedagogisk dokumentation skapar en förändrad barnsyn. Informanterna uttrycker att de utvecklat sin lyhördhet inför barns frågor, funderingar och intressen. De får syn på det enskilda barnet och dess samspel tydligare, samt att de får redskap att lyfta fram barns styrkor. Framträdande i resultatet är att förskollärarna anser att den pedagogiska dokumentationen främjar utvecklingen av verksamheten, genom att de lär sig nya saker om barnen, sig själva och verksamheten. Andra argument som kommer fram är att den synliggör vilka brister som finns i förskolan, samt påvisar hur förskollärare kan gå vidare i arbetet. Läroplanen ses som en central utgångspunkt. En intressant aspekt som kommer fram i vårt resultat är att barns intresse och läroplanen lyfts fram som lika viktiga utgångslägen i dokumentationsarbetet. Det förefaller att det finns en tendens att barns intresse och utforskade får stå tillbaka för att läroplanens mål ska förverkligas i förskolan.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-13286 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Rehle, Annika, Jansson, Erik |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Avdelningen för kultur-, religions- och utbildningsvetenskap, Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds