Duktal bröstcancer är den vanligaste formen av invasiva brösttumörer. Graderingssystemet för bröstcancer har definierats av Elston och Ellis och är baserat på tre parametrar. En av dessa är räkning av antal mitoser på preparat färgade med Hematoxylin och Eosin (HE). Som ett komplement vid bedömning av bröstcancer analyseras Ki67, en proliferationsmarkör, med hjälp av immunhistokemi (IHC). Fosfohiston H3 (pHH3) är ett histonprotein som finns i cellkärnan. Proteinet tros vara en specifik markör för mitos eftersom den är fosforylerad enbart under M-fasen och i slutet av G2-fasen. Syftet med studien var att utvärdera pHH3 som potentiell markör för mitos vid diagnostiseringen av duktal bröstcancer. Syftet var även att jämföra metoden med räkning av antal mitoser och Ki67-positiva celler, samt att studera den interindividuella skillnaden vid bedömningen av preparaten. Materialet bestod av 20 sektorresektat med invasiv duktal bröstcancer. Preparaten färgades med IHC och bedömdes mikroskopiskt. Celler som var positiva för pHH3 och Ki67 samt antal mitoser räknades, av tre läkare. Ett medelvärde för varje patientfall och metod beräknades från läkarnas bedömningar. Metodernas variationskoefficienter och dess medelvärden beräknades. Variationskoefficienterna uppvisade medelvärden på 0,21 för Ki67 +/- 0,10 SD, 0,33 för pHH3 +/- 0,14 SD och 0,46 för mitosräkning +/- 0,34 SD. Korrelationskoefficienterna för metoderna och respektive läkare uppvisade en spridning. Korrelationerna uppvisade medelvärden på r = 0,78 för Ki67 och pHH3, r = 0,74 för Ki67 och mitos samt r = 0,83 för pHH3 och mitos. Enligt studien verkar antipHH3 vara ett bra komplement vid bedömning av duktal bröstcancer. Dock krävs tydliga kriterier för vad som ska räknas som en pHH3-positiv cell. Intervariabiliteten verkar bli mindre med anti-pHH3 än vid räkning av mitoser, som är mer tidskrävande. Minst intervariabilitet ses vid bedömning av anti-Ki67 som en proliferationsmarkör. / Ductal carcinoma of the breast is the most common form of invasive breast tumours. The grading system for breast cancer is defined by Elston and Ellis and is based on three criterions. One of these criterions is the mitotic count in pathological sections of breast carcinomas stained with Hematoxylin Eosin. A common method often applied as a complement in diagnosis of breast carcinoma is immunohistochemical staining with use of antibodies directed against Ki67, a proliferation marker. Phosphohistone H3 is a histone protein that is located in the cell nucleus. The protein is believed to be a specific marker for mitosis since it only is phosphorylated during mitosis, and to some extent at the end of the G2-phase. The purpose of this study was to evaluate pHH3 as a potential marker for mitosis when diagnosing ductal breast cancer. The purpose was also to compare the method to mitotic figuring and the count of Ki67-positive cells, and to study the inter-individual variability when assessing the histological sections. The material consisted of 20 biopsies containing invasive ductal breast cancer. The sections were stained using IHC and all sections were evaluated microscopically. Cells positive for pHH3, Ki67 and mitotic cells were quantified, by three doctors. From the doctors results an average value was determined for each case and method. To be able to compare the methods the coefficient of variation was calculated. The average value of the coefficient of variation was determined for each method and also the standard deviation (SD). The coefficient of variation showed average values of 0,21 for Ki67 +/- 0,10 SD, 0,33 for pHH3 +/- 0,14 SD and 0,46 for mitotic figuring +/- 0,34 SD. The correlation coefficients for the methods and each doctor showed dispersion. The correlations showed average values of r = 0,78 for Ki67 and pHH3, r = 0,74 for Ki67 and mitosis and r = 0,83 for pHH3 and mitosis. According to this study it seems as though anti-pHH3 could complement the other methods. However explicit criteria which defines a threshold value of which cells should be considered pHH3-positive needs to be established. The inter-individual differences seem to decrease using antipHH3 compared with mitotic counting, which is more time consuming. Although the minimum difference can be seen when assessing anti-Ki67 as a proliferation marker.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-68413 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Sonesson, Hannah |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för kemi och biomedicin (KOB) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0014 seconds