Pensionen består av den allmänna pensionen, tjänstepensionen och i många fall ett privat pensionssparande. Den allmänna pensionen utgör den absolut största delen av den totala pensionen och innehåller premiepensionen och inkomstpensionen. Premiepensionen är den del i den allmänna pensionen, det vill säga den som alla tar del i, som man kan påverka själv med aktiva val. Premiepensionen är det som behandlas och analyseras utifrån de 5 största aktörerna, staten, Nordea, SEB, Svenska Handelsbanken och Swedbank, i denna uppsats. Det pensionsanknutna sparandet utgör en allt större del av det sammanlagda fondsparandet i Sverige. Pensionssparandets del i fondförmögenheten har ökat från cirka 25 % år 2000 till cirka 50 % år 2010. Trots detta har studier från Konsumentverket och Magnus Dahlquist, professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm, tillsammans med José Martinez uppmärksammat att spararnas kunskap och engagemang i sitt sparande är otillräckligt, trots att pensionssparandet får en allt viktigare roll i och med att vi nu lever längre, vilket betyder att pensionspengarna ska räcka längre. Konsumentverket har också konstaterat att de stora aktörerna på pensionsmarknaden, där ibland aktörerna vi behandlar i denna uppsats, vilseleder sina sparare vad gäller risk. Man använder ofta termer som är svåra att förstå, termer på andra språk och riskinformationen placeras ofta undanskymd. Detta till trots att Fondbolagens Förening tillsammans skapat riktlinjer på hur man ska presentera risk för konsumenter. Alla aktörerna som vi har behandlat, förutom staten, är medlemmar i Fondbolagens Förening och ska därför följa riktlinjerna. I vår undersökning av storbankernas och pensionsmyndighetens(statens) hemsidor märker vi snabbt att dessa till stor del trotsar mot riktlinjerna dem själva varit med och utvecklat och framställt. Riskinformationen är ofta undanskymd, svårlokaliserad och skriven i en mindre storlek med en annan färg än resterande text. Vi har också konstaterat att man använder ett språk och terminologi som för premiepensionssparare, som enligt rapporterna från Konsumentverket och Magnus Dahlquist har otillräcklig kunskap, är svår att förstå. Detta fenomen förstärks ytterligare av att storbankerna och staten använder sig av olika riskklassificeringar för sina fonder. Detta innebär att det uppstår tolkningsproblem vad gäller risk för konsumenterna eftersom riskklassificeringarna inte betyder samma sak hos olika aktörer. Sättet man klassificerar på skiljer sig också åt, vilket betyder att jämförelser av fonder hos de olika
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-50019 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Brandt, Annika, Karlsson, Frida |
| Publisher | KTH, Bygg- och fastighetsekonomi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds