ABSTRAKT Bakgrund: Självskadebeteende är ett svårdefinierat och svårt problem att handskas med eftersom det oftast sker i hemlighet med en stor känsla av skam och skuld. Mörkertalet är stort och det är en känslig och svårbehandlad grupp, och denna grupp av människor har svårt att söka hjälp. Det finns en tydlig korrelation mellan självskadebeteende och suicidförsök. För att försöka få dessa personer att söka hjälp och minska risken för suicid måste det uppdagas varför dessa personer tvekar till att söka hjälp. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva varför personer med självskadebeteende tvekar till att söka hjälp. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt av 8 vetenskapliga artiklar med kvalitativa data. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats genom kvalitativ innehållsanalys för att slutligen sammanställas. Databaser som användes var CINAHL, PubMed och PsycINFO. Resultat: 5 kategorier identifierades: ”Vad är vitsen egentligen?”, “Vissa ser på en som att man vore ett monster”, “Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig”, “Jag skadade mig själv allvarligt med flit idag och nu skäms jag över det” och “Så länge det är under min kontroll är det lugnt”. Konklusion: När personer med självskadebeteende söker hjälp och får ett negativt bemötande leder det till att deras rädsla att bli dömd bekräftas och känslorna av skuld och skam förstärks. Negativa erfarenheter av att söka vård leder till att hjälp inte söks i framtiden. För personerna som vill söka vård blir det inte lättare när vårdsystemet inte är tydligt med hur personen ska söka hjälp. / ABSTRACT History: Deliberate self-harm is a hard to define phenomena that is hard to deal with because it is often done in secret and with a great feeling of shame and guilt. These patients are hard to treat due to the sensitive nature of the subject and that is why there is a large number of unreported cases. There is a clear correlation between deliberate self-harm and suicide attempts. In order to facilitate help seeking in people who self-harm we need to find out why this group of people don’t seek help in the first place so that further suicide attempts are prevented. Aim: The aim is to describe the hesitation to why people who self-harm does not seek help. Method: This study is a qualitative literature review of 8 articles. The data was analyzed inspired by content analysis. The databases used were CINAHL, PubMed and PsycINFO. Results: 5 categories were identified: “Really, what’s the point?”, “Some people look at you like you are some kind of monster”, “I don’t know what to do or where to turn”, “I hurt myself severely on purpose today and now I feel bad about it” and “As long as it’s under my control I’m fine”. Conclusion: When people who self-harm seek professional help are met with a poor attitude by staff, their fear of being judged is confirmed and their sense of shame and guilt increases. A negative experience when seeking help may lead to a reluctance for future help-seeking. An unclear process on how to seek help is an obstacle for people trying to receive treatment.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-140104 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Skalleberg, Malin, Malmgren, Mikael |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0354 seconds