De ursprungliga frågorna inför denna uppsats var ’Hur förstår förskollärare samtalets plats i förskolan och hur ser förutsättningarna ut för samtal mellan barn och pedagoger i förskolan?’. Ganska snart kom en stor del av fokus dock att hamna kring problematiken runt att samtalet hotas av de stora barngrupperna som pressat pedagoger och barn mot en situation där frånvaron av det bra samtalet bara är en del av förskollärarnas oro. Bakgrunden till arbetet är ett projekt om ’social kommunikation och språk’ i samarbete mellan Högskolan i Gävle och Gävle kommun med stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Uppsatsen är en del i projektet och har skrivits parallellt med arbetet som förskollärare. Syftet har varit att ta reda på mer om vilken plats samtalet har i förskoleverksamheten. Genom att intervjua sju erfarna förskollärare från sju olika förskoleområden, som också är representanter för elevhälsoteamet på sitt område ville jag få en bild av deras syn på samtalen mellan barnen och dem. Intervjuerna har gjorts via telefon, spelats in och transkriberats ordagrant. Intervjuerna har varit halvstrukturerade med både fasta och öppna frågor. Materialet har analyserats induktivt genom att det i fragment och omgångar kategoriserats. De kategorier som slutligen hittades samlar förskollärarnas uppfattning om vad det bra samtalet är, vilka organisatoriska tillgångar och hinder som de beskriver och sist några lösningar för hur samtalet kan få utrymme. Det empiriska materialet har också kompletterats med studier av tidigare forskning på området. I resultatet beskrivs först förskollärarnas syn på de förutsättningar de anser krävs för att bra samtal ska uppstå, kunskaper om samtalet som kan spåras hos informanterna och de upplevelser som de menar uppstår runt samtalet. Tyngdpunkten ligger på de organisatoriska tillgångar och hinder som de tar upp. Framför allt kommer det då att handla om konsekvenserna av de stora barngrupper informanterna upplever är ett stort hinder för inte bara samtal utan verksamheten i stort. Miljön är också en viktig faktor för samtalet liksom det faktiska antalet pedagoger utspridda över dagen. Ett intressant resultat som framkom handlade om att samtalet gärna uppstår när både barn och pedagoger upplever en frihet i tid och rum, från krav och stress. Sist är samlat förskollärarnas lösningar på bristen av tid till samtal. Då handlar det om gruppens betydelse för individens språkutveckling, lässtunderna, stödtecken, och organisationen av miljön och rutinerna.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-22351 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Wenngren Sälj, Karin |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Avdelningen för utbildningsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0014 seconds