Vad innebär begreppet lämplig barngruppsstorlek? Detta är något vi vill klargöra i denna undersökning. Rapportens syfte är att undersöka utifrån två perspektiv. Det första perspektivet handlar om bestämmelser från förskolechef, stat och kommun, det andra handlar om pedagogernas arbetssätt i praktiken. Frågeställningarna berör faktorer som påverkar besluten om en lämplig barngruppsstorlek i förskolan och även hur pedagogerna arbetar i verksamheten med barngruppsstorleken som utgångspunkt. Detta undersöks genom sex stycken kvalitativa intervjuer av både förskolechefer och pedagoger på två förskolor, genom att intervjua både förskolechefer och pedagoger kan resultatet få ett bredare resultat. Studiens resultat visar att budgeten har en stor inverkan på barngruppens storlek i förskolan och att pedagogerna arbetar med gruppindelning som arbetssätt, bland annat för att varje individ ska komma fram i den stora gruppen. Vi har kommit fram till att det finns flera sätt att hantera en stor barngrupp, inte enbart genom att sträva efter ett minskande av antal barn i gruppen på förskolan. Begreppet lämplig barngruppsstorlek är något som är ett oklart begrepp och det är flera faktorer som påverkar hur stor barngruppen upplevs.

De ursprungliga frågorna inför denna uppsats var ’Hur förstår förskollärare samtalets plats i förskolan och hur ser förutsättningarna ut för samtal mellan barn och pedagoger i förskolan?’. Ganska snart kom en stor del av fokus dock att hamna kring problematiken runt att samtalet hotas av de stora barngrupperna som pressat pedagoger och barn mot en situation där frånvaron av det bra samtalet bara är en del av förskollärarnas oro. Bakgrunden till arbetet är ett projekt om ’social kommunikation och språk’ i samarbete mellan Högskolan i Gävle och Gävle kommun med stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Uppsatsen är en del i projektet och har skrivits parallellt med arbetet som förskollärare.  Syftet har varit att ta reda på mer om vilken plats samtalet har i förskoleverksamheten. Genom att intervjua sju erfarna förskollärare från sju olika förskoleområden, som också är representanter för elevhälsoteamet på sitt område ville jag få en bild av deras syn på samtalen mellan barnen och dem. Intervjuerna har gjorts via telefon, spelats in och transkriberats ordagrant. Intervjuerna har varit halvstrukturerade med både fasta och öppna frågor. Materialet har analyserats induktivt genom att det i fragment och omgångar kategoriserats. De kategorier som slutligen hittades samlar förskollärarnas uppfattning om vad det bra samtalet är, vilka organisatoriska tillgångar och hinder som de beskriver och sist några lösningar för hur samtalet kan få utrymme. Det empiriska materialet har också kompletterats med studier av tidigare forskning på området.  I resultatet beskrivs först förskollärarnas syn på de förutsättningar de anser krävs för att bra samtal ska uppstå, kunskaper om samtalet som kan spåras hos informanterna och de upplevelser som de menar uppstår runt samtalet. Tyngdpunkten ligger på de organisatoriska tillgångar och hinder som de tar upp. Framför allt kommer det då att handla om konsekvenserna av de stora barngrupper informanterna upplever är ett stort hinder för inte bara samtal utan verksamheten i stort. Miljön är också en viktig faktor för samtalet liksom det faktiska antalet pedagoger utspridda över dagen. Ett intressant resultat som framkom handlade om att samtalet gärna uppstår när både barn och pedagoger upplever en frihet i tid och rum, från krav och stress. Sist är samlat förskollärarnas lösningar på bristen av tid till samtal. Då handlar det om gruppens betydelse för individens språkutveckling, lässtunderna, stödtecken, och organisationen av miljön och rutinerna.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolans verksamhet organiseras i förhållande till storleken på barngruppen samt hur förskollärare beskriver konsekvenserna av barngruppsstorlekar i förskolan. Vidare är syftet att ta reda på hur förskollärare beskriver betydelsen av barngruppens storlek för barns utveckling och lärande. Den metoden som har använts i studien är kvalitativa intervjuer med åtta förskollärare. Studiens resultat visar att förskollärarna organiserar dagarna på ett visst sätt för att hantera storleken på barngruppen. Vi kan dra slutsatserna att det är förskollärarnas inställning till barngruppens storlek och hur de väljer att använda sin kompetens som påverkar hur de väljer att organisera verksamheten och vilka konsekvenser det blir för barns utveckling och lärande.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på barngruppens storlek relaterat till möjligheter och hinder för interaktion mellan barn och förskollärare samt hur förskollärarna beskriver att barngruppens storlek kan vara relaterat till verksamhetens kvalitet. För att besvara syftet har vi gjort kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare. Studiens resultat visar att interaktionen blir olika beroende på barngruppens storlek. Likaså framkommer det att verksamhetens kvalitet påverkas då barnantalet blir för högt i relation till antalet vuxna. En slutsats är att förskollärarnas eget förhållningssätt spelar stor roll om de väljer att se möjligheter eller hinder för interaktion i olika gruppstorlekar, men också hur de väljer att planera och organisera dagen, vilket även blir påverkande faktorer för verksamhetens kvalitet. / The aim of this study is to find out about preschool teachers’ view on children’s group size related to opportunities and obstacles for interaction between children and preschool teachers’, and how preschool teachers’ describe the size of the group may be related to quality of the preschool. To answer the aim of the study we have done qualitative semi-structed interviews with four preschool teachers’. The result of the study points out how the interaction can be different depending on the size of the group. Also, it appears that the quality is affected when the quantity of children is too high in the relation to the number of adults. The conclusion of this study is that the preschool teachers’ attitude plays a big part of how they choose to see opportunities or obstacles for interaction in various group sizes, and also how they choose to plan and organize the day. Which also becomes an affecting factor for the quality of the preschool.

Utifrån Skolverkets (2016b) riktlinjer för barngruppsstorleken i våra svenska förskolor bör åldersgrupper 1-3 år innefatta maximalt 12 barn och 4-5 år 15 barn. Idag är dock nästan varannan barngrupp större än riktlinjerna anger vilket skapat debatt och diskussioner om hur barngruppsstorleken påverkar förskolans verksamhet och barnens möjligheter samt välbefinnande. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattning av hur barngruppens storlek påverkar dagliga situationer och barnens tillvaro i förskolan. Vi vill också se närmare på hur storleken på barngruppen påverkar möjligheterna att efterfölja läroplanens intentioner.  Dataunderlaget utgörs av semistrukturerade intervjuer med fem verksamma förskollärare på fyra olika förskolor i en medelstor stad. Denna kvalitativa metod bidrar till att en verklighetsbaserad bild av undersökningsområdet skildras där förskollärarna med egna ord får beskriva sina personliga upplevelser och tankar. Den kvalitativa analysen genom kodning synliggör hur barngruppsstorleken främst anses påverka vilket sedan lades till grund för resultatets tematisering. Som teoretisk bakgrund används Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori som tillämpas för att undersöka hur faktorer på olika nivåer inverkar på undersökningsområdet.  Genom resultatet framgår att förskollärarna i stor utsträckning anser barngruppsstorleken påverka såväl dagliga situationer som barnens villkor och läroplanens intentioner. Majoriteten av resultatet skildrar försvårande omständigheter och hinder, men där återfinns även beskrivning av hur en större barngrupp i somliga situationer kan medföra positiva effekter. Med en större barngrupp försvåras rutinsituationer så som matsituationer, den dagliga kontakten med vårdnadshavare och hallsituationer i samband med utevistelser. En annan negativ följd som framgår är att barnens närhet till pedagogerna minskar, de räcker inte till för att se alla barn och bemöta deras viljor och behov. Barn som är känsligare eller i behov av särskilt stöd beskrivs vara en grupp som påverkas mer än andra. För att göra barngruppen och dagen i förskolan hanterlig påpekar samtliga förskollärare på behovet att dela in barnen i mindre grupper. Förmiddagen delar alla medan några delar större delen av dagen. Att de verksamma inte räcker till samt att många barn vistas på en liten yta visas också öka antalet konflikter i gruppen, vilka förskollärarna vidare saknar tid att lösa. Studiens resultat visar på att en större barngrupp utgör ett hinder för den planerade undervisningen. Detta till följd av bland annat utebliven planering och personalbortfall. Istället förekommer främst spontan undervisning genom leken och barnens egna aktiviteter. Det framgår även svårigheter kring att anpassa efter varje barn då de är många med individuella behov, intressen och villkor. Gällande leken däremot anses en större barngrupp som främst positiv i de aspekter att barnen får fler kompisar och att fler lekkonstellationer bidrar till mer utveckling och lärande.

Syftet med denna studie har varit att lyfta fram hur pedagoger i förskolan förhåller sig till en verksamhet med vad de anser vara en stor barngrupp. Vi har genomfört en kvantitativ studie med hjälp av en enkät. Enkäten var riktad till verksamma pedagoger i förskolan. En del av studien, byggd på 50 enkäter, visade på att de flesta pedagogerna hade starka känslor kring barngruppsstorleken och hur den påverkade dem själva och förskolans verksamhet. Studien gav oss en tydlig bild av att pedagogernas upplevelse av bristande måluppfyllelse krockar med barnens rättigheter i förskolan. En del av våra slutsatser är att politiker, pedagoger och föräldrar tillsammans måste kräva att barnen ska få den trygga miljö de har rätt till i förskolan och att förskolepersonalen ska få de förutsättningar som behövs för att kunna genomföra sitt uppdrag.

Sammanfattning Skolverket (2018) bedriver sedan 2015 ett utvecklingsarbete som strävar, med hjälp av ett riktat statsbidrag, att öka utbildningens likvärdighet och stärka förutsättningar i förskolan för att kompensera för barns olikheter. Det ekonomiska stödet är avsett att minska antalet barn i barngrupper, där de yngsta barnen är prioriterade. Denna studie vill ta del av hur utbildningen i förskolan kan utformas och hur förändringsarbetet i att skapa mindre grupper gestaltar sig i praktiken. Syftet är att vidga kunskaperna om hur förskoleverksamheten kan utformas för att främja de yngsta barnens omsorg, utveckling och lärande. Studien genomförs genom att studera pedagogernas upplevelser av förändringsarbetet för att frambringa mindre barngrupper, på en förskola som har tilldelats statsbidrag. Undersökningen genomförs med hjälp av semistrukturerade intervjuer samt samtalspromenader som är redskap av kvalitativ karaktär. De valda metoderna ger möjlighet att sammanföra pedagogernas uttryck för att skapa en bild av hur förändringsarbetet ser ut på en småbarnsavdelning. Resultatet visar att flera områden har genomgått förändringar i struktur, fysisk miljö och pedagogiskt ledarskap, allt för att skapa mindre barngrupper. De strukturella förändringarna berör avdelningens grundstruktur, barnens uppdelning i två mindre grupper samt schemaläggning av barns aktiviteter ute och inne. Fler rum har skapats på avdelningen för att vistas i med små grupper samt vid behov kunna samlas i en stor barngrupp. Miljön har anpassats och tillgängliggjorts mer för barnen för att främja barnens omsorg, utveckling och lärande i de nya gruppsammansättningarna. Förändringar i pedagogiskt ledarskap resulteras i att en pedagog arbetar självständigt och ansvarar för ett mindre antal barn. Dessutom visar resultat att mindre barngrupper främjar pedagogernas arbete med omsorg, utveckling och lärande.

Denna studie jämför uppfattningar om barngruppens storlek, det pedagogiska uppdraget och arbetssituationen hos waldorfpedagoger och kommunalt anställda förskollärare. Barngruppernai förskolan har växt de senaste decennierna, och frågan är alltjämt aktuell i samhällsdebatten. Den svenska förskolan anses hålla en hög kvalitet internationellt, men samtidigt är förskolläraryrket ett av de riskyrken som befinner sig i toppen för stressrelaterad ohälsa bland kvinnor. Verkligheten är dock komplex och fler faktorer än barnantal påverkar upplevelsen av kontroll över sin arbetssituation, vilket studien belyser i jämförelsen mellan respondenter från de olika verksamhetsformerna Waldorf och kommunal förskola (allmän förskolepedagogik). Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare inom Waldorfpedagogikens verksamhet respektive kommunal verksamhet uppfattar möjligheten att påverka sin arbetssituation samt utföra sitt pedagogiska uppdrag i relation till barngruppens storlek. Metoden som använts är kvalitativ metod, med intervju som redskap. Metoden ger förutsättningar att få syn på hur en grupp förskollärare tänker och ser på just sin situation kopplat till ämnet. Studien representerar alltså inte yrkesgruppen utan de respondenter som ingår i studien. Tidigare forskning som redovisas här består av artiklar som handlar om förskollärares upplevelser av stress i relation till sitt yrke, samt barngruppens storlek och dess betydelse i förskolan. Dessa forskningsfält ger en samlad bild av stress i relation till barngruppens storlek. Resultatet visar att barngruppens storlek inverkar på möjligheten att påverka sin arbetssituation samt utföra sitt pedagogiska uppdrag hos förskollärarna i studien i högre utsträckning än hos waldorfpedagogerna. Samtidigt styr även andra påverkansfaktorer den samlade bilden av den egna arbetssituationen, vilka också ges plats i resultatet.

Detta examensarbete behandlar förskollärares upplevda stress och hur denna stress eventuellt påverkar de didaktiska valen i förhållande till läroplanens intentioner. Stress i förskolan är ett väl diskuterat ämne via nyhetssammanhang, sociala medier och det är ett problem som kommer växa sig allt större om vi inte gör något åt det. I och med de ökade arbetsuppgifterna, större barngrupper och färre pedagoger uppkommer stress allt oftare vilket påverkar läroplanens strävansmål. Det finns begränsad med tid till att planera och genomföra en aktivitet tillsammans med barnen. Studien utgår från en kvalitativ metod med kvantitativa inslag för att analysera den enkät som ligger till grund för studien. Enkäten har skickats ut i en Facebook grupp och har således besvarats av 203 stycken respondenter där alla Sveriges län är representerade. Studien kommer utgå från analysbegreppen positiv stress, negativ stress, realiseringsarenan, fysiska, emotionella, intellektuella krav samt påfrestningar. Dessa kommer sedan att ställas mot det resultat som framkommit genom enkätundersökningen. Resultatet av studien visar på att förskollärare upplever en negativ stress i sitt arbete när det gäller hur stress påverkar hur man genomför aktiviteter utifrån läroplanens intentioner då detta är ett dokument som ska ligga till grund för verksamheten och är något som man ska sträva mot. Många respondenter menar att det är svårt i och med att barngrupperna växer, de blir allt mer administrativa delar som måste göras vilket tas tid från verksamheten tillsammans med barnen. Detta bidrar till att förskolläraren inte har någon tid att planera en aktivitet och får därför ta något som de kan sedan innan och som de vet fungerar eller att det till och med får bortse helt från den tänkta aktiviteten och istället göra något annat. Detta bidrar till emotionella och fysiska påfrestningar som resulterar i bristande självförtroende och i värsta fall sjukskrivningar. Den främsta bristen inom förskolan sker i realiseringen av läroplanen i det dagliga arbetet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare uppfattar att de skapar gynnsamma och främjande miljöer utifrån olika storlekar på barngruppen. Vidare är syftet att ta reda på uppfattningarna från förskollärarna och ställa det mot tidigare forskning. Den metod som har använts i studien är kvalitativa intervjuer med sex förskollärare i fem olika kommuner. Studiens resultat visar på att det finns både likheter och skillnader i arbetssätten med olika stora barngrupper. Vi kan dra slutsatsen att det är fördelningen mellan antalet barn och antalet pedagoger som styr arbetet och indelningen av barngruppen, men även hur miljön är utformad. Detta belyser vilka konsekvenser det kan bli för barns lärande och utveckling i förskolan.