Bakgrund: Kvinnlig könsstympning har praktiserats i över 2000 år och enligt Unicef (2020) könsstympas omkring 3,9 miljoner flickor årligen, men beräknas uppnå 4,6 miljoner fall år 2030. Vissa flickor avlider och andra traumatiseras svårt av ingreppet. De senaste årens flyktingströmmar har lett till att kvinnlig könsstympning i högre utsträckning även utförs i Europa. Detta gör att frågan är ytterst angelägen för sjukvården. I Norden uppskattar man att det finns ca 100 000 människor som kommer från områden där kvinnlig könsstympning anses vara norm. Syfte: är att belysa skolsköterskors upplevelser av att möta flickor som är eller riskeras att könsstympas Metod: Kvalitativa intervjuer med elva skolsköterskor utspridda i landet. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier i studien Identifiering av flickor som kan/är utsatta för könsstympning, Att uppmärksamma och finnas där och Samarbete och vidare arbete framåt. Konklusion: Hälsosamtalet visade sig vara det vanligaste och viktigaste sättet för skolsköterskorna för att kunna förebygga, förhindra och uppmärksamma dessa flickor som är eller riskerar att könsstympas. / Background: Female genital mutilation has been practiced for over 2000 years and according to Unicef (2020) about 3.9 million girls are genitally mutilated annually, but is estimated to reach 4.6 million cases by 2030. Some girls die and others are severely traumatized by the procedure. The influx of refugees in recent years has led to female genital mutilation being carried out to a greater extent in Europe as well. This means that the issue is extremely important for healthcare. In the Nordic countries, it is estimated that there are about 100,000 people who come from areas where female genital mutilation is considered the norm. Aim: is to shed light on school nurses' experiences of meeting girls who are or are at risk of being mutilated Method: Qualitative interviews with eleven school nurses spread across the country. Results: Three main categories emerged in the study Identification of girls who can/are exposed to genital mutilation, To pay attention and be there and Cooperation and further work ahead. Conclusion: The health talk turned out to be the most common and most important way for school nurses to be able to prevent, inhibit and draw attention to these girls who are or are at risk of genital mutilation.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:his-21547 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Andersson, Anna |
| Publisher | Högskolan i Skövde, Institutionen för hälsovetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0053 seconds