Selektiv mutism är en barndomsdiagnos som inte är allmänt känd. De här barnen förmår sig prata i vissa sociala situationer men kan tala problemfritt i andra. Om ett barn går helt tyst i förskolan/skolan under flera år kan detta orsaka lidande och påverka barnets utveckling. Hälso- och sjukvården har en skyldighet att diagnostisera och informera om selektiv mutism. Efter fastställd diagnos behövs evidensbaserad behandling. En litteraturbaserad studie genomfördes med syfte att utifrån tidigare forskning sammanställa behandling som är gynnsam för barn med selektiv mutism. Resultatet presenteras genom två huvudteman med tre respektive fyra underteman. Huvudteman är ”Att skapa en allians ”och ”Att arbeta målinriktat”. Resultatet visar att barn med selektiv mutism kräver, känslighet och ”timing” av insatser för att skapa en trygg, tillitsfull relation och en arbetsallians där barnet kan finna motivation till att stegvis övervinna sin rädsla för att prata. Behandling som gav resultat vid selektiv mutism används även inom psykiatrisk omvårdnad vid andra ångestdiagnoser. Psykiatrisjuksköterskans kunskap är användbar i hälso- och sjukvården för att informera, samordna och erbjuda evidensbaserad behandling för barn med selektiv mutism. / Poster på detta arbete presenteras på Europeiska psykiatrisjuksköterskekonferensen Horatio i Stockholm 20-23 Sep 2012.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:his-5982 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Evervall, Katarina |
| Publisher | Högskolan i Skövde, Institutionen för vård och natur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds