Inledning: Psykodynamisk terapi har utvecklats från en strikt syn på neutralitetsprincipen i riktning mot en mer liberal hållning, där en del terapeuter väljer att använda personlig öppenhet, dvs. delar med sig av personlig information kring sig själva. På behandlingshem delar terapeuter och patienter flera vardagliga situationer och tillfällen uppstår där terapeuten måste förhålla sig till self disclosure. Frågeställningar: Vilka upplevelser har psykoterapeuter på behandlingshem av self disclosure? På vilka grunder använder man sig av self disclosure? Hur hanterar psykoterapeuter self disclosure i den vardagliga kontakten utanför terapisituationen? Metod:Kvalitativ metod, semistrukturerade intervjuer med 5 legitimerade psykoterapeuter verksamma på behandlingshem. Tematisk analys användes för att analysera resultatet. Resultat: Self disclosure förekommer såväl i den terapeutiska situationen som i det vardagliga behandlingsarbetet. Self disclosure används som en alliansskapande intervention för att möta patientgruppens besvärsbild med bristande tillit, låg uthållighet, och ibland bristande motivation. Vidare anses self disclosure bidra till att skapa trygghet och göra terapeuten mindre hotfull. Self disclosure används även som en pedagogisk intervention där psykoterapeuterna kan fungera som rollmodell i terapeutiska och vardagliga situationer. Det anses betydelsefullt att göra noggranna övervägande kring self disclosures och hålla det på en allmän nivå, som inte tangerar personliga problem och privata förhållanden. Diskussion: Self disclosure förekommer sannolikt i större omfattning på behandlingshem än vid individuell psykoterapi. Den klassiskt neutrala terapeutiska hållningen anses inte fungera då patientgruppens besvär främst bottnar i bristproblematik. / Introduction: Psychdynamic therapy has evolved from a strict view of the principle of neutrality towards a more liberal attitude, where some therapists choose to use self disclosure, and share some personal information about themselves. At institutions, psychotherapists and patients share everyday situations and several occasions arise where therapists has to relate to self disclosure. Questions: Wich experiences have psychotherapists at institutions of self disclosure? On what grounds uses psychotherapists self disclosure? How do psychotherapists handle self disclosure in everyday contact outside the therapeutic situation? Method: Qualitative method, semi-structured interviews with 5 licensed psychotherapists working at institutions. Thematic analysis was used to analyze the results. Results: Self disclosure appears both in the therapeutic situation and in the everyday treatment work. Sel disclosure is used as an alliance-building intervention to meet the patients problems with lack of confidence, low stamina, and sometimes lack of motivation. Futher considered self disclosure helping to create security and make thetherapist less intimidating. Self disclosure is also used as an educational intervention in wich the psychotherapist can serve as role model in the therapeutic and everyday situations. It is considered important to make careful consideration about the self disclosures and keep it at a general level,that is not tangent to personal problems and personal conditions. Discussion: Self disclosure is likely to occur to a greater extent at institutions than in individual psychotherapy. The classic neutral therapeutic stance is not considered to work because a majority of the patients problems is rooted in deficit.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:esh-5159 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Palmqvist, Henric |
| Publisher | Ersta Sköndal högskola, S:t Lukas utbildningsinstitut |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds