Många ungdomar har i dagens samhälle hamnat i kriminella banor. Det finns stöd i olika former bland annat institutioner där ungdomarna blir placerade för att med hjälp av utbildad personal kunna åter igen bli accepterade samhällsmedlemmar. Syftet med vår studie är att öka förståelsen av omsocialiseringen på de ungdomar som placeras i behandlingshem på grund av kriminalitet, samt ta reda på ifall behandling på institution har bidragit till att ungdomarna blir accepterade i samhället. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod där vi genom semistrukturerade intervjuer med fyra ungdomar har försökt få svar på vilken betydelse behandling på intuition har för kriminella ungdomars återintegrering i samhället. Vi har analyserat vårt material utifrån sociologiska teorier för att öka förståelsen av ungdomskriminalitet. Resultatet tyder på att ungdomars placering på institutionen inte är den ultimata lösningen till återintegrering, men respondenterna har oftast upplevt behandlingshemmen som något positivt då personalen har bidragit till ett nytt sätt att tänka på.

No description available.

No description available.

Föreliggande studie behandlar frågan om hur kvinnor som behandlingsassistenter upplever sin arbetssituation, om hur de upplever arbetskrav och om de upplever meningsfullhet och glädje på sin arbetsplats. Studien genomfördes genom intervjuer med fem kvinnliga behandlingsassistenter, där teman och frågor som arbetskrav, genus och arbetsbeskrivning togs upp. Intervjuerna genomfördes på ett behandlingshem i Västra Götaland. Studien visade att intervjupersonerna upplevde att de som kvinnor inte nådde upp till de fysiska krav som ställdes på dem, de var ständigt tvungna att vara fokuserade och lyhörda på sin arbetsplats samt att de som behandlingsassistenter lärt sig sköta sitt arbete professionellt och inte ta åt sig av påfrestningar från klienter. Intervjupersonerna kände meningsfullhet och glädje i sitt arbete eftersom att minnen de skapat med klienterna gav dem en känslomässig innebörd. Vidare visar studien att intervjupersonerna förstod att det förekommer skillnader ur ett genusperspektiv och att arbetskraven medförde att gränser skulle sättas för att visa vem som bestämde på behandlingshemmet.Nyckelord:

No description available.

<p>Abstract</p><p>Denna uppsats fokus ligger på klienter intagna på ett LVM – hem i Hessleby, som ligger 2 km utanför Mariannelund i Eksjö kommun. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur väl Hesslebys behandlingshems policy eller grundläggande handlingsprogram implementeras hos de intagna klienterna. Att se om den behandling som Hessleby säger sig stå för överhuvudtaget är möjlig att realisera så att klienterna upplever den på ett likvärdigt sätt som behandlingshemmet. </p><p>Hesslebys policy är i korthet, att skapa tillit mellan kontaktperson och klient. Detta skall leda till känsla av sammanhang (KASAM), som i sin tur skall leda till ökad motivering av att underkasta sig frivillig vård när klienten blivit utskriven från Hessleby behandlingshem. Även om det inte är uttalat är det inte speciellt svårt att förstå att det är så här deras policy ser ut.</p><p>Det är en kvalitativ undersökning och intervjuer är gjorda med fyra intagna klienter, men också med institutionschefen på Hessleby Dessa intervjuer har jag valt att spegla mot fyra olika teorier, Erving Goffmans teori om totala institutioner, Aaron Antonovskys teori om KASAM (känsla av sammanhang), tillit och ontologisk trygghet som är en teori av Anthony Giddens och Håkan Jenners definition av begreppet motivation.</p><p>Genom min uppsats har jag kommit fram till att Hessleby lyckas väl med sin implementering i två fall och mindre väl i ett annat. I det fall där Hessleby lyckats mindre väl har dock klienten lyckats att skaffa sig motivation till att sluta med sitt missbruk på ”egen hand”. En klient valde att lämna intervjun och därför redovisas inte det resultatet i uppsatsen.</p><p>Nyckelord: behandlingshem, KASAM, LVM, missbruk, motivation, tillit, tvångsvård.</p>

<p>The purpose of the study was from the perspective of young people that has completed a stay at HVB-home. The respondents are between 15-21 years both boys and girls. The basic questions were: How do the respondents look upon this HVB-homes service process? How do the respondents look upon this HVB-homes service contents? How do the respondents look upon this HVB-homes service regarding available information and how the staff is available? What positive and negative experience do they have from their stay at the HVB-home? We also wish to get a picture of what is important to change to improve the quality on this HVB-home. To receive answers to those questions we formed a questionnaire. To be able to analyse and understand the situation of these respondents earlier research was used as a tool. We found that a majority of the respondents were pleased with the care, support and treatment that they received. On the other hand the respondents were less pleased with insight and participation in their own matter. Group activities, composition of the group and the trust for the staff showed less positive results. The conclusion of this study is that the staff at this HVB-home ought to be more keenly aware of the youths opinion and make them more involved in their own treatment process.</p>

Abstract Denna uppsats fokus ligger på klienter intagna på ett LVM – hem i Hessleby, som ligger 2 km utanför Mariannelund i Eksjö kommun. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur väl Hesslebys behandlingshems policy eller grundläggande handlingsprogram implementeras hos de intagna klienterna. Att se om den behandling som Hessleby säger sig stå för överhuvudtaget är möjlig att realisera så att klienterna upplever den på ett likvärdigt sätt som behandlingshemmet. Hesslebys policy är i korthet, att skapa tillit mellan kontaktperson och klient. Detta skall leda till känsla av sammanhang (KASAM), som i sin tur skall leda till ökad motivering av att underkasta sig frivillig vård när klienten blivit utskriven från Hessleby behandlingshem. Även om det inte är uttalat är det inte speciellt svårt att förstå att det är så här deras policy ser ut. Det är en kvalitativ undersökning och intervjuer är gjorda med fyra intagna klienter, men också med institutionschefen på Hessleby Dessa intervjuer har jag valt att spegla mot fyra olika teorier, Erving Goffmans teori om totala institutioner, Aaron Antonovskys teori om KASAM (känsla av sammanhang), tillit och ontologisk trygghet som är en teori av Anthony Giddens och Håkan Jenners definition av begreppet motivation. Genom min uppsats har jag kommit fram till att Hessleby lyckas väl med sin implementering i två fall och mindre väl i ett annat. I det fall där Hessleby lyckats mindre väl har dock klienten lyckats att skaffa sig motivation till att sluta med sitt missbruk på ”egen hand”. En klient valde att lämna intervjun och därför redovisas inte det resultatet i uppsatsen. Nyckelord: behandlingshem, KASAM, LVM, missbruk, motivation, tillit, tvångsvård.

The purpose of the study was from the perspective of young people that has completed a stay at HVB-home. The respondents are between 15-21 years both boys and girls. The basic questions were: How do the respondents look upon this HVB-homes service process? How do the respondents look upon this HVB-homes service contents? How do the respondents look upon this HVB-homes service regarding available information and how the staff is available? What positive and negative experience do they have from their stay at the HVB-home? We also wish to get a picture of what is important to change to improve the quality on this HVB-home. To receive answers to those questions we formed a questionnaire. To be able to analyse and understand the situation of these respondents earlier research was used as a tool. We found that a majority of the respondents were pleased with the care, support and treatment that they received. On the other hand the respondents were less pleased with insight and participation in their own matter. Group activities, composition of the group and the trust for the staff showed less positive results. The conclusion of this study is that the staff at this HVB-home ought to be more keenly aware of the youths opinion and make them more involved in their own treatment process.

Inledning: Psykodynamisk terapi har utvecklats från en strikt syn på neutralitetsprincipen i riktning mot en mer liberal hållning, där en del terapeuter väljer att använda personlig öppenhet, dvs. delar med sig av personlig information kring sig själva. På behandlingshem delar terapeuter och patienter flera vardagliga situationer och tillfällen uppstår där terapeuten måste förhålla sig till self disclosure. Frågeställningar: Vilka upplevelser har psykoterapeuter på behandlingshem av self disclosure? På vilka grunder använder man sig av self disclosure? Hur hanterar psykoterapeuter self disclosure i den vardagliga kontakten utanför terapisituationen? Metod:Kvalitativ metod, semistrukturerade intervjuer med 5 legitimerade psykoterapeuter verksamma på behandlingshem. Tematisk analys användes för att analysera resultatet. Resultat: Self disclosure förekommer såväl i den terapeutiska situationen som i det vardagliga behandlingsarbetet. Self disclosure används som en alliansskapande intervention för att möta patientgruppens besvärsbild med bristande tillit, låg uthållighet, och ibland bristande motivation. Vidare anses self disclosure bidra till att skapa trygghet och göra terapeuten mindre hotfull. Self disclosure används även som en pedagogisk intervention där psykoterapeuterna kan fungera som rollmodell i terapeutiska och vardagliga situationer. Det anses betydelsefullt att göra noggranna övervägande kring self disclosures och hålla det på en allmän nivå, som inte tangerar personliga problem och privata förhållanden. Diskussion: Self disclosure förekommer sannolikt i större omfattning på behandlingshem än vid individuell psykoterapi. Den klassiskt neutrala terapeutiska hållningen anses inte fungera då patientgruppens besvär främst bottnar i bristproblematik. / Introduction: Psychdynamic therapy has evolved from a strict view of the principle of neutrality towards a more liberal attitude, where some therapists choose to use self disclosure, and share some personal information about themselves. At institutions, psychotherapists and patients share everyday situations and several occasions arise where therapists has to relate to self disclosure. Questions: Wich experiences have psychotherapists at institutions of self disclosure? On what grounds uses psychotherapists self disclosure? How do psychotherapists handle self disclosure in everyday contact outside the therapeutic situation? Method: Qualitative method, semi-structured interviews with 5 licensed psychotherapists working at institutions. Thematic analysis was used to analyze the results. Results: Self disclosure appears both in the therapeutic situation and in the everyday treatment work. Sel disclosure is used as an alliance-building intervention to meet the patients problems with lack of confidence, low stamina, and sometimes lack of motivation. Futher considered self disclosure helping to create security and make thetherapist less intimidating. Self disclosure is also used as an educational intervention in wich the psychotherapist can serve as role model in the therapeutic and everyday situations. It is considered important to make careful consideration about the self disclosures and keep it at a general level,that is not tangent to personal problems and personal conditions. Discussion: Self disclosure is likely to occur to a greater extent at institutions than in individual psychotherapy. The classic neutral therapeutic stance is not considered to work because a majority of the patients problems is rooted in deficit.