The purpose of this essay is to examine how God-talk can be used to say something reality depicting and potentially true, and at the same time contribute to a feminist aim where women and men are equally qualified in their talk about God. A pure shift from male to female metaphors and properties applied to God is rejected. Religious language that is used from a radical semantic realistic or radical semantic anti-realistic point of view is also rejected since those positions are not in line with the feminist aims. Metaphors are of value when examining how to speak about God. It is examined if, and in that case how, metaphors can express truths and say something reality depicting. It is argued that a theory of metaphors based on semantic modest anti-realism contributes with something more distinct than a theory of metaphors based on realism does. This distinction highlights the different uses in language between an analogical way and a modest anti-realistic use of metaphors. The three classical “ways” in religious language – univocal, analogical, and equivocal language – are possible to use from a feminist perspective of religious language. It is argued, however, that religious language that is supposed to be in line both with a feminist agenda and be able to contribute to our understanding of God, ourselves, and express truths must be based on a semantic modest realism or semantic modest anti-realism. Analogical language is the one and only religious “way” that is compatible with both semantic modest realism and semantic modest anti-realism. For that reason, it is argued, the analogical language has an advantage over univocal and equivocal language. Finally, four criteria are set up that a good feministic metaphor must achieve, and some remarks about the research of feminism and religious language still to examine is made. / Syftet med denna uppsats är att undersöka hur vi kan tala om Gud på ett sätt som kan vara verklighetsbeskrivande samtidigt som det gynnar feminismen och kvinnors och mäns lika rätt att tala om Gud. Ett rent skifte från manliga till kvinnliga metaforer om Gud avvisas. Religiöst språk som används ur en radikalt semantiskt realistiskt eller ett radikalt semantiskt anti-realistiskt utgångspunkt avvisas då dessa inte går i linje med en feministisk agenda. Metaforer är viktiga i undersökningen av hur vi kan tala om Gud. Det undersöks om, och i så fall hur, metaforer kan uttrycka något sant och verklighetsbeskrivande. Det argumenteras för att en metaforteori som utgår från semantisk modest anti-realism kan bidra med något mer distinkt och kreativt än en metaforteori som utgår från semantisk kritisk realism. Denna distinktion tyddliggör skillnaden mellan ett analogt religiöst språk och en semantisk modest anti-realistisk användning av metaforer. Både univokt, analogt och ekvivokt språkbruk kan användas ur ett feministiskt perspektiv. Analysen visar emellertid att ett religiöst språkbruk som ska gynna feminismen och samtidigt kunna uttrycka någonting sant och verklighetsbeskrivande måste utgå från semantisk kritisk realism eller semantisk modest anti-realism. Det analoga språkbruket är det enda religiöst språkbruk som är kompatibelt med både semantisk kritisk realism och semantisk modest anti-realism, varpå det analoga språkbruket har en fördel över univokt och ekvivokt språk. Tillsist ställs fyra kriterier upp som en bra religiös feministisk metafor måste möta. Uppsatsen avslutas sedan med några kommentarer om hur vidare forskning av religiöst språk med feministiskt språkperspektiv kan se ut.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-317788 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Åhlfeldt, Lina |
| Publisher | Uppsala universitet, Teologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0137 seconds