Return to search

Perspektiv på självmedkänsla: Själv-som-kontext och vänlighet mot självet under ett toleranstest

Abstract Perspective-taking is a part of different clinical interventions, with the purpose of promoting for example self-compassion or increasing tolerance to distress. The aim of the present experiment with healthy volunteers (N=40) was to investigate the effect of perspective-taking, specifically self-as-context, on self-compassion during a tolerance task. It was hypothesized that participants with higher levels of self-as-context would have higher levels of (1) self-compassion and (2) tolerance during a simple weight lifting task. Participants were randomly assigned to either an experimental group (n=20) or a control group (n=20). All participants completed four lifts, alternating using their dominant and non-dominant arm. During the latter two lifts, participants in the experimental condition were instructed to apply a self-as-context exercise while the participants in the control condition were instructed to apply a visualization exercise that was not related to the self. There was a positive correlation between self-as-context and self-compassion, but the results showed no significant group difference in self-compassion during the lifting task. The results showed no significant group difference in tolerance. Furthermore, there was no correlation between self-as-context and tolerance. The present study is the first to empirically show a relationship between self-as-context and self-compassion. The current results are promising and call for further controlled research on the relation between perspective taking and self-compassion and for the development and refinement of state measures of self-compassion and self-as-context. / Sammanfattning Perspektivtagande är en del av olika kliniska interventioner, med syfte att främja exempelvis självmedkänsla eller öka tolerans för obehag. Syftet med förevarande experiment som genomfördes med friska frivilliga deltagare (N=40), var att undersöka effekten av perspektivtagande, specifikt själv-som-kontext, på självmedkänsla under ett toleranstest. Det hypotiserades att deltagare med högre nivåer av själv-som-kontext skulle ha högre nivåer av (1) självmedkänsla och (2) tolerans under ett enkelt hantellyft. Deltagarna randomiserades till antingen en experimentgrupp (n=20) eller en kontrollgrupp (n=20). Alla deltagare genomförde fyra hantellyft, växelvis med sin dominanta respektive icke-dominanta arm. Under de senare två lyften instruerades deltagarna i experimentgruppen att tillämpa en själv-som-kontext-övning medan deltagarna i kontrollgruppen instruerades att tillämpa en visualiseringsövning som inte var själv-relaterad. Det fanns en positiv korrelation mellan själv-som-kontext och självmedkänsla, dock visade resultaten ingen signifikant gruppskillnad i självmedkänsla under lyften. Resultaten visade ingen signifikant gruppskillnad i tolerans. Vidare fanns det ingen korrelation mellan själv-som-kontext och tolerans. Förevarande studie är den första att empiriskt påvisa ett samband mellan själv-som-kontext och självmedkänsla. Förevarande resultat är lovande och uppmanar till ytterligare kontrollerad forskning kring sambandet mellan perspektivtagande och självmedkänsla och till utveckling och raffinering av state-mått för självmedkänsla och själv-som-kontext.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:oru-114593
Date January 2024
CreatorsWikander, Johan, Gustafsson, Josefine
PublisherÖrebro universitet, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageEnglish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.0026 seconds