Sedan början av 2000-talet har ambulanssjukvården haft en snabb utveckling inom flera områden. Möjligheten att administrera smärtlindring har utvecklats och dagens ambulanser är nu mer välutrustade med ett flertal smärtlindrande preparat att välja mellan. Detta ställer stora krav på den specialistsjuksköterska som vårdar patienten. År 2015 infördes nya läkemedel och även ett, för ambulanssjukvården nytt administreringssätt: intranasalt. En stor andel av patienterna i ambulanssjukvården lider av akut smärta och är således i behov av smärtlindring. Sufentanil är en stark opioid med egenskaper lämpade för intranasal administrering. Det finns dock få prehospitala studier om intranasal smärtlindring generellt och än färre gällande sufentanil. Dessutom har ingen tidigare forskning har jämfört effekten av intranasalt administrerat sufentanil mellan barn, vuxna och äldre. Syftet med denna studie var att beskriva användningen av intranasalt administrerat sufentanil i en prehospital kontext. Vidare studerades frågeställningar gällande grad av smärtlindring, förekomst av biverkningar, etablering av perifer infart, i vilken miljö patienten befann sig samt personalens upplevelser. Författarna analyserade ett antal utvärderingsprotokoll som fyllts i av sjuksköterskor som administrerat intranasalt sufentanil. Studiens data delades upp i tre grupper utifrån deltagarnas ålder. De tre grupperna var barn, vuxna och äldre. Kvantitativ ansats användes och datan analyserades med hjälp av ANOVA och chi2test beroende på datanivå. Jämförande analyser gällande skillnad i medelvärde samt förekomst genomfördes mellan grupperna. Till exempel jämfördes grad av smärtlindring, mängd givet läkemedel samt förekomst av biverkningar mellan grupperna. Resultatet visade att samtliga grupper erhåller en adekvat smärtlindring, vilket definierades som tre poäng eller lägre mätt med visuell analog skala [VAS] vid avlämning på akutmottagningen. Barn erhöll signifikant högre doser jämfört med både vuxna och äldre samt hade en lägre VAS vid avlämning på akutmottagning. Andningsdepression förekom i två fall och då i gruppen äldre. Illamående och kräkningar var den vanligaste biverkan hos vuxna och äldre medan det hos barn var slöhet. I barngruppen så etablerades signifikant färre antal perifera venkatetrar [PVK] jämfört med övriga grupper. Sjuksköterskorna uppskattade att behandlingen hade bäst i effekt på barn och därefter äldre samt vuxna. Slutsatsen var att prehospital administrering av sufentanil tycks ge en bra smärtlindring som ligger inom behandlingsmålet, andelen biverkningar är inte större än i tidigare studier. Däremot visade vårt resultat att barn i viss utsträckning blir slöa vid behandling med intranasalt sufentanil. / Since the beginning of the 2000s, Emergency Medical Services has had rapid development in several areas. The possibility to administer pain relief has been developed and today's ambulances are well-equipped with a variety of pain relief preparations to choose from. This places great demands on the specialist nurse who cares for the patient. In 2015, new medicines were introduced alongside with a, for the ambulance service, new route of administration: Intranasal. A large proportion of the patients in the ambulance service are suffering from acute pain and are therefore in need of adequate pain relief. Sufentanil is a strong opioid that has properties to be the optimal intranasal drug for pain management. However, there are few studies on intranasal pain management in a pre-hospital context. In addition, no previous studies have compared the effect of intranasally administered sufentanil between children, adults and the elderly. The aim of the study was to describe the use of intranasally administered sufentanil in the pre hospital environment. More specifically we studied: the degree of pain relief, the occurrence of side effects, the establishment of peripheral lines, the environment in which the patient was and also the experience of the staff. The authors analyzed evaluation protocol witch had been filled in by nurses, who had administered intranasal sufentanil. The protocols were divided into three groups based on age. The groups where children, adults and elderly. Quantitative approach where used and data were analyzed according to ANOVA and chi2test depending on the data grade. Both nominal and ordinal data were included in the analysis. Data presented in visual analogue scale (VAS) before pain management and at arrival at emergency department (ED), dose and incidence of adverse effects were analyzed and compared between the groups. The results showed that all groups receive adequate pain relief, which was defined as three points or lower measured by visual analogue scale [VAS] on handoff at the emergency department [ED]. Children received significantly higher doses compared to adults and elderly and they also scored a lower VAS at arrival to the ED. Respiratory depression occurred in two cases in the elderly group. The most common adverse effects were nausea and vomiting except in children where sedation was the dominant adverse effect. In children significantly lower number of peripheral lines were established compared to adults and elderly. Nurses appreciated the effect of the intervention as good but with greater contented in the children. The conclusion was that pre-hospital administration of sufentanil appears to provide a good pain relief within the treatment target, the proportion of adverse reactions is not greater than in previous studies. On the other hand, our results showed that children to a certain extent become drowsy in treatment with intranasal sufentanil.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:shh-2980 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Haglund, Björn, Linde, Johan |
| Publisher | Sophiahemmet Högskola, Sophiahemmet Högskola |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.003 seconds