Forskning har visat på att barns inlärning tillgodoses bäst i integrerad samvaro med andra barn då de får möjlighet att lära av varandra genom att prata, diskutera och skapa. Läroplanen säger att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Forskning visar på att drama som undervisningsmetod har förmågan att fånga upp elevernas intresse, öka deras självförtroende och få dem att lättare lära och minnas genom att de får integrera kroppen med sina sinnen. Dagens skola verkar ändå utgå från den traditionella undervisningsformen där eleverna huvudsakligen sitter stilla på sina platser för enskilt arbete. Syftet med denna studie tar en hermeneutiskt kvalitativa ansats att undersöka hur pedagoger praktiserar pedagogiskt drama i de teoretiska ämnena i skolorna. Mina forskningsfrågor är: Vilka erfarenheter har lärarna till drama som metod? Vilka faktorer påverkar lärarens val att använda eller inte använda sig av drama, integrerat i skolundervisningen? Resultatet av studien som utfördes genom intervjuer av sex olika pedagoger visar att alla har en positiv inställning till pedagogiskt drama och drama som undervisningsmetod. Anledningen att de inte praktiserade metoden i den utsträckning som de skulle önska är den ökade arbetsbelastningen som den nya läroplanen, Lgr.11 medfört. Den största delen utgör kunskapsbedömning och dokumentation. Slutsatsen av studien är att pedagogerna behöver mer resurser ifråga om tid, lokaler och personal för att bedriva pedagogiskt drama i undervisningen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-104798 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Wisten, Christer |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för estetiska ämnen i lärarutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds