This paper outlines a first-person engagement with energy systems and materiality and shows how somaesthetic design is one possible means by which we can cultivate and design for new ways of ethical being in relation to energy systems. The climate crisis does not afford a continued pace of our current technological design and development. There is a need to reframe our relationship to energy, particularly in a Western energy context, like Sweden, where we have plentiful access and no meaningful barriers to thoughtless use. Sustainable Interaction Design (SID) has attempted but fallen short of bringing forth meaningful interventions. This project argues that facilitating a new way of being in relation to energy will help us open an unexamined design space. Soma design is about designing ways of being in the world, but soma design as a method uses how we are in the world to find designerly ways of contributing to a transformational becoming. Through a deep engagement on the individual level, I did design work around energy system relations. Autobiographical design work revealed a trajectory of fatalism and extreme restriction to a slow loosening up – an opening into a more holistic relationship with energy. As the process unfolded, it became clear that sustainability is not a somaesthetic sensibility but that it can be appealed to via soma design methodology which reveals underlying notions and values that benefit sustainability. This contributed to a new understanding of how we relate to energy somatically and how we might tap into relational ethics in interaction design research and practice to encourage a felt sense for the materiality of energy. / Denna artikel skisserar ett förstapersonsengagemang med energisystem och materialitet och visar hur somaestetisk design är ett möjligt sätt genom vilket vi kan odla och designa för nya sätt att etiskt vara i relation till energisystem. Klimatkrisen har inte råd med en fortsatt takt i vår nuvarande tekniska design och utveckling. Det finns ett behov av att omformulera vårt förhållande till energi, särskilt i ett västerländskt energisammanhang, som Sverige, där vi har gott om tillgång och inga meningsfulla hinder för tanklös användning. Sustainable Interaction Design (SID) har försökt men misslyckats med att ta fram meningsfulla interventioner. Detta projekt argumenterar för att underlätta ett nytt sätt att vara i relation till energi kommer att hjälpa oss att öppna ett outforskat designutrymme. Soma design handlar om att designa sätt att vara i världen, men soma design som metod använder hur vi är i världen för att hitta designmässiga sätt att bidra till ett transformerande tillblivelse. Genom ett djupt engagemang på individnivå gjorde jag designarbete kring energisystemrelationer. Självbiografiskt designarbete avslöjade en bana av fatalism och extrem begränsning till en långsam uppluckring – en öppning till ett mer holistiskt förhållande till energi. Allt eftersom processen utvecklades blev det tydligt att hållbarhet inte är en somaestetisk känslighet utan att den kan tilltalas via soma designmetodik som avslöjar underliggande föreställningar och värderingar som gynnar hållbarhet. Detta bidrog till en ny förståelse för hur vi förhåller oss till energi somatiskt och hur vi kan utnyttja relationsetik i interaktionsdesignforskning och praktik för att uppmuntra en känsla för energins materialitet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-321596 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Ásgeirsdóttir, Thórhildur |
| Publisher | KTH, Skolan för elektroteknik och datavetenskap (EECS) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-EECS-EX ; 2022:742 |
Page generated in 0.0026 seconds