Den här studien undersöker hur glesbygd konstrueras i rådande statlig politik genom en analys av budgetpropositionen inför år 2018. Utgångspunkten har varit en kritisk granskning av hur den nyliberala diskurs som svensk politik befinner sig i samverkar med en urban norm. Genom analysredskapet poststrukturell policyanalys undersöks propositionens diskursiva byggstenar: hur konstrueras glesbygd, dikotomin stad/glesbygd samt vilka åtgärder som riktas till glesbygdsområden. Slutsatser som dras är glesbygden konstrueras som regionalpolitikens problem i en nyliberal diskurs eftersom glesbygdsområden inte har förutsättningar att nå övergripande mål som tillväxt och konkurrenskraftighet. Samtidigt är de övergripande målen generella, för hela landet, vilket kan ses som ett osynliggörande av skilda regionala förutsättningar. Vidare dras slutsatsen att den diskursiva konstruktionen av glesbygd legitimerar att de enda ekonomiska åtgärder som riktas till rurala områden är i form av bidrag och stöd – och därigenom tillskriver glesbygden som tärande och utan utvecklingsmöjligheter.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-146361 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Ingersdotter, Emma |
| Publisher | Umeå universitet, Statsvetenskapliga institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds