Med hög sannolikhet tittar du just nu på en yta av glas. Bakom skärmen ligger ett rutnät beståendes av tusentals pixlar som formar det du ser. Den digitala revolutionen har underlättat våra liv på det mest fantastiska sätt. Men i sociala rum kring ett matbord har det blivit en kamp om uppmärksamheten mellan två olika världar, en virtuell och en verklig. Mitt arbete handlar om den visuella konsumtionen på Instagram. Hur vi ständigt vill se mer, hur vi vänjer oss vid belöning och bekräftelse. Vi smygtittar in i folks liv och är nästan alltid uppkopplade. Ett nytt beteende har snabbt utvecklats där vi väljer att kolla på telefonen i stället för att samtala och se varandra IRL. Likt en Wunderkammer har jag samlat objekt från världens alla hörn i ett rum. Av nyfikenhet att försöka förstå den digitala frestelsen. Att samla fragment på en och samma plats för att skapa en helhet. Symboler, sida vid sida. Hierarkier. Ett kontrollerat kaos. Delar av glas. Bit efter bit, pixel efter pixel. I min gestaltning har jag materialiserat det digitala genom tusentals bitar av glas – och fogar som skapar friktion för ett febrilt scrollande finger. / It’s a big chance that you’re currently looking at a surface of glass. Behind the screen is a grid consisting thousands of pixels that shape what you see. The digital revolution has made our lives easier in the most amazing way. But in social settings around a dining table, there has been a struggle for attention between two different worlds, a virtual and a real. My project is about the visual consumption on Instagram. How we constantly want to see more, how we get used to rewards and confirmation. We peek into people's lives and are almost always connected. A new behavior has developed rapidly where we choose to look at the phone instead of talking and seeing each other IRL. Just like a Wunderkammer, I have collected objects from all over the world in one room, out of curiosity to try to understand the digital hunger. To collect fragments in one place to see the whole picture. Symbols, side by side. Hierarchy. A controlled chaos. Parts of glass. Bit by bit, pixel by pixel. In my artwork, I have materialized the digital world with thousands of pieces of glass — and grouts that create friction for a scrolling finger.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:konstfack-8462 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Ljungqvist, Ellen |
| Publisher | Konstfack, Ädellab |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds