I den här uppsatsen studeras hur modrande i relation till psykisk sjukdom och kulturella moderskapsideal gestaltas i Linda Boström Knausgårds roman Oktoberbarn samt Ann Heberleins verk Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Tematiken undersöks med hjälp av feministisk moderskapsforskning som visar hur föreställningar om det ”goda moderskapet” påverkar mödrar i stor grad. Idealen kan tyckas ouppnåeliga och i samband med psykisk sjukdom innebär de en stor press då huvudpersonerna inte bara måste hantera sina egna och andras förväntningar på dem som mödrar, utan även sjukdomens inverkan på sig själva och sin omgivning. Berättarjagen lider av bipolär sjukdom och upplever svår depression, och i berättelserna gestaltas känslor som självhat, dödslängtan och hopplöshet. Att som mor vara drabbad av depression är tabubelagt och psykisk sjukdom innebär i sig en stigmatisering vilket protagonisterna är medvetna om. Skam genomsyrar berättelserna och känslan är knuten till upplevelsen av att vara otillräcklig som mor, men även till hur de erfar att vara ”avvikande” på grund av den psykiska sjukdomen. De litterära gestaltningarna uttrycker en längtan efter ”normalitet” och efter att vara stabila mödrar som de själva och omgivningen kan lita på.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-403423 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Ydrefelt, Vera |
| Publisher | Uppsala universitet, Litteraturvetenskapliga institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0133 seconds