Tidigare forskning har visat att barn som far illa innan 18 års ålder är signifikant mer associerade med ett flertal olika mått på kriminalitet, t.ex. självrapporterad kriminalitet, officiella arresteringar, brottsfrekvens, våldsbrott samt droganvändning. Att reducera antalet barn som far illa kan därför ses som brottsförebyggande åtgärd. I Sverige har vissa yrkesprofessionella en lagstadgad skyldighet att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om barn som far illa. Tidigare forskning har visat att yrkesprofessionella ofta misslyckas med att anmäla till myndigheter. Den här studien tar sikte på att fördjupa kunskapen och förståelsen av anmälningsprocessen. Den här studien använder kvalitativ analys och intervjuar skolpersonal om deras upplevelser av anmälningsprocessen. Intervjuerna analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Resultaten av denna studie återspeglar den tidigare forskningen i många aspekter. Analysen resulterade i fyra olika kategorier; utbildning, erfarenhet av socialtjänsten, rädsla för konsekvenser av att anmäla och anmälningsrutin. Vidare visar resultaten att skolpersonalen inte är tillräckligt utbildade om barn som far illa eller hur man ska anmäla det, att man har negativa erfarenheter av socialtjänsten, har rädsla för konsekvenserna av en anmälan samt att man har en rutin som inte underlättar anmälningsprocessen. Konklusionen av dessa resultat är att utbildningen bör förbättras samt att anmälningsrutinen bör förändras för att säkerställa att fler misstankar om barn som far illa når socialtjänsten i form av en anmälan. Vidare bör skolan och socialtjänsten samarbeta i en högre utsträckning än vad som sker idag. / Previous research has shown that children suffering from abuse, neglect or maltreatment before turning 18 are significantly associated with several measurements of delinquency, such as self-reported and official incidence of arrest, offending frequency, violent crimes and drug-use. Thus, reducing child maltreatment can be seen as a crime prevention strategy. In Sweden, certain professionals have a mandatory responsibility to report child maltreatment to authorities. Previous research has shown that professionals often fail to report to authorities. This thesis aims at deepen the knowledge and understanding of the process of reporting and adopts a qualitative approach, interviewing school personnel about their experience, and their perceived barriers to report. The interviews are analyzed using qualitative content analysis. The results of this thesis mirrors in many aspects what have been found in previous research. The analysis found four main categories, education, experience of the social services, fear of consequences of making a report and reporting routine. The results indicate that school personnel are not sufficiently educated on child maltreatment or how to report it, have negative experience of the social services, holds fear about various aspects of reporting and deploy reporting routines that might not facilitate reporting. The implications drawn from this thesis is that school personnel need to be educated to facilitate reporting, but also that reporting routines need to be altered in order to increase reporting. Further, schools and the social services need to collaborate to a greater extent than today.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-24599 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Petrisson, Adam |
| Publisher | Malmö högskola, Fakulteten för hälsa och samhälle (HS), Malmö högskola/Hälsa och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds