<p>Saab Bofors Dynamics har som huvudsaklig verksamhet att utveckla missiler. Ofta krävs det att någon form av navigationsfunktion byggs in, och eftersom det inte är lätt att testa nya lösningar och algoritmer direkt på missilerna har man tagit fram två autonoma testplattformar, Freke och Gorm, i form av självgående bilar som kan ta sig fram inomhus i t.ex. en korridor.</p><p>För navigation utomhus lämpar sig GPS väl i många situationer, men i autonoma sammanhang är det inte tillräckligt. GPS är inte alltid tillgänglig på grund av att man inte alltid har fri sikt till minst fyra satelliter och i militära sammanhang är den också lätt att störa ut. Därför förlitar man sig hellre på noggranna tröghetsnavigeringssystem (TNS) som kan ge data i 100-tals Hz, och kompletterar med GPS för att korrigera för avvikelser. Oftast integrerar man sensorerna med någon form av Kalmanfilter för att kunna skatta felparametrar. Om GPS:en faller ifrån kan man med hjälp av felparametrarna navigera noggrannare med ett TNS än man skulle ha gjort annars</p><p>Noggranna TNS är dock både relativt stora och dyra. Referenssystem kan kosta uppåt en miljon kronor, och lämpar sig alltså varken för engångsbruk (i missiler) eller små billiga autonoma bilar. Nu finns det små och relativt billiga tröghetssensorer (IMU, Inertial Measurement Unit) som storleksmässigt lämpar sig väldigt väl, men som dock har ganska låg noggrannhet.</p><p>I detta examensarbete görs en studie av två olika navigationsmodeller där en billig IMU och en GPS integreras med hjälp av ett Extended Kalmanfilter (EKF).</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-10129 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Kjelsson, Johan |
| Publisher | Linköping University, Department of Electrical Engineering, Institutionen för systemteknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0014 seconds