Uppsatsens syfte är att genom en kvantitativ enkätundersökning utröna vad svenska lekmän generellt anser definiera två- eller flerspråkighet. Närmare bestämt undersöks om det finns någon skillnad mellan de respondenter som anser sig vara enspråkiga, alternativt två- respektive flerspråkiga. Respondenternas språkliga behärskningsnivå är självuppskattad. De forskningsfrågor som guidat föreliggande uppsats är: 1. Vilka, men även vilket, anses vara det viktigaste kriteriet för två- eller flerspråkighet bland svenska lekmän? samt 2. Spelar en individs språkliga bakgrund någon roll för vilket definitionskriterium hen väljer som mest avgörande? 153 respondenter deltog i undersökningen och deras svar analyserades utifrån Skutnabb-Kangas (1981) kriterier för tvåspråkighet samt Bakers (2011) analysdimensioner. Respondenterna – oberoende av språklig bakgrund – anser att ett funktionellt språk är det viktigaste vid bedömning av tvåspråkighet. Resultaten visar även att respondenterna inte lägger alltför stor vikt vid språklig korrekthet när de ombeds definiera två- eller flerspråkighet, samt att talat språk är en viktigare kompetens än vad skrivet språk är.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-41725 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Nihlén, Johanna |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för språk (SPR) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds