Jag har genom observationer studerat anknytningsbeteenden i sju familjer tillhörande ett av världens ursprungsfolk – karener. Familjerna bor i en by i bergen i norra Thailand. Mitt syfte var att observera och beskriva hur anknytningsbeteenden och samspel kan se ut i familjer där barnen lever väldigt nära sina föräldrar, och där flera generationer ofta bor tillsammans. Min frågeställning var: ”Hur knyter familjemedlemmarna i en karenfamilj an till varandra?” Jag studerade samspelet mellan barn och vuxna, mellan föräldrarna, och ibland även mellan mor/farföräldrar och övriga familjemedlemmar. Observationerna kompletterades med frågor till föräldrarna. I studien blev det tydligt att kultur, fysiska förutsättningar som hur man bor, samt socio-ekonomiska faktorer som hur man får sin försörjning, påverkar anknytningsbeteenden. Familjerna i studien är alla självförsörjande småbönder, vilket gör det möjligt för barnen att vara med sina föräldrar en stor del av dygnet. Familjerna lever nära tidigare generationer, och barnen har ofta flera anknytningspersoner. Barnen använder långt upp i åldern sina anknytningspersoner som en tydlig trygg bas, samtidigt som de har stor frihet att utforska världen. Föräldrarna har en tydlig medvetenhet om att barn behöver mycket tid och närhet till sina föräldrar. Eftersom alla sitter och arbetar på golvet har barnen enkelt tillgång till vuxna. Samtal, leenden och skratt är viktiga i anknytningen mellan familjemedlemmarna. Den fysiska närheten mellan barn och vuxna är stor. Mellan föräldrarna är ett av det starkaste anknytningsbanden det faktum att de behöver varandra. / By observations in seven families belonging to the Karen people, I have been able to study the attachmentpatterns in families of an indigenous group living in villages in the mountains of Northern Thailand. The purpose of the study is to observe and describe how attachment and bonding is built up in families where the children live very close to their parents, and where several generations live together. The question I brought in to the study was: ”How do family members in a Karen family bond with each other?” I studied the interaction in between children and parents, in between the parents, and sometimes in between grandparents and other family members. Interviews were added to the observations. In the study it becomes clear that culture, physiological conditions as how the families live, as well as socio-economical factors as how the family gets there income, are all affecting the attachment patterns in the family. All families in the study are self-sufficient farmers, which makes it possible for the children to be together with their parents throughout the day. Different generations live close to each other, and the children often have several attachment figures. The children use their attachment figures as safe bases throughout their childhood, also having a lot of freedom to explore the world in and around the village. The parents are well aware about that children need a lot of time and proximity with their parents. As everyone is doing their work sitting on the floor, the children have easily access to the adults. Conversations, smiles and laughters are important parts of the bonding process in between the family members. The physical closeness in between children and parents is constantly there, while the strongest bonding factor in between the parents is the fact that they need each other.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-115025 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Ernvik, Ulrika |
| Publisher | Linköpings universitet, Avdelningen för kliniska vetenskaper, Linköpings universitet, Hälsouniversitetet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0183 seconds