Jag har genom observationer studerat anknytningsbeteenden i sju familjer tillhörande ett av världens ursprungsfolk – karener.  Familjerna bor i en by i bergen i norra Thailand. Mitt syfte var att observera och beskriva hur anknytningsbeteenden och samspel kan se ut i familjer där barnen lever väldigt nära sina föräldrar, och där flera generationer ofta bor tillsammans. Min frågeställning var: ”Hur knyter familjemedlemmarna i en karenfamilj an till varandra?” Jag studerade samspelet mellan barn och vuxna, mellan föräldrarna, och ibland även mellan mor/farföräldrar och övriga familjemedlemmar. Observationerna kompletterades med frågor till föräldrarna. I studien blev det tydligt att kultur, fysiska förutsättningar som hur man bor, samt socio-ekonomiska faktorer som hur man får sin försörjning, påverkar anknytningsbeteenden. Familjerna i studien är alla självförsörjande småbönder, vilket gör det möjligt för barnen att vara med sina föräldrar en stor del av dygnet. Familjerna lever nära tidigare generationer, och barnen har ofta flera anknytningspersoner. Barnen använder långt upp i åldern sina anknytningspersoner som en tydlig trygg bas, samtidigt som de har stor frihet att utforska världen. Föräldrarna har en tydlig medvetenhet om att barn behöver mycket tid och närhet till sina föräldrar. Eftersom alla sitter och arbetar på golvet har barnen enkelt tillgång till vuxna. Samtal, leenden och skratt är viktiga i anknytningen mellan familjemedlemmarna. Den fysiska närheten mellan barn och vuxna är stor.  Mellan föräldrarna är ett av det starkaste anknytningsbanden det faktum att de behöver varandra. / By observations in seven families belonging to the Karen people, I have been able to study the attachmentpatterns in families of an indigenous group living in villages in the mountains of Northern Thailand. The purpose of the study is to observe and describe how attachment and bonding is built up in families where the children live very close to their parents, and where several generations live together. The question I brought in to the study was: ”How do family members in a Karen family bond with each other?” I studied the interaction in between children and parents, in between the parents, and sometimes in between grandparents and other family members. Interviews were added to the observations. In the study it becomes clear that culture, physiological conditions as how the families live, as well as socio-economical factors as how the family gets there income, are all affecting the attachment patterns in the family. All families in the study are self-sufficient farmers, which makes it possible for the children to be together with their parents throughout the day. Different generations live close to each other, and the children often have several attachment figures. The children use their attachment figures as safe bases throughout their childhood, also having a lot of freedom to explore the world in and around the village. The parents are well aware about that children need a lot of time and proximity with their parents. As everyone is doing their work sitting on the floor, the children have easily access to the adults. Conversations, smiles and laughters are important parts of the bonding process in between the family members. The physical closeness in between children and parents is constantly there, while the strongest bonding factor in between the parents is the fact that they need each other.

Det finns ett samband mellan otryggt anknytningsmönster och alexitymi, men det är oklart under vilka förhållanden det gäller. Studien syftade till att undersöka samband mellan anknytningsmönster och alexitymi hos psykologstudenter och studenter inom teknik- och naturvetenskap vid Umeå universitet. Vidare var syftet att undersöka om kön har betydelse för eventuella skillnader mellan studentgrupperna avseende förekomst av alexitymi. För att samla in data användes två självskattningsformulär, ASQ och TAS-20. I studien ingick 159 studenter, varav 65 kvinnor och 30 män från psykologprogrammet och 23 kvinnor och 41 män inom teknik- och naturvetenskap. Korrelationer bekräftade att det fanns ett samband mellan otryggt anknytningsmönster och alexitymi (delskalorna identifiera och beskriva känslor) inom respektive studentgrupp. Det fanns dock inget samband för delskalan externt orienterat tänkande. Resultaten visade också att studenter med ett tryggt anknytningsmönster har lättare att beskriva känslor, medan studenter med ett otryggt anknytningsmönster har svårare att både identifiera och beskriva känslor. En tvåvägs variansanalys visade att psykologstudenter var mindre alexityma än studenter inom teknik- och naturvetenskap. En tolkning är att psykologstuderande kan anses mer lämpliga att arbeta med människovårdande arbeten och denna lämplighet visar sig redan tidigt i utbildningen. Däremot visade resultaten inga signifikanta skillnader mellan kvinnliga och manliga psykologstudenter.

InledningStudien behandlar förskollärares och barnskötares reflektioner kring de yngsta barnens anknytning i förskolan. I studien riktar vi främst in oss på inskolningsperioden, eftersom grunden läggs där, för anknytning mellan barn och pedagog. Arbetet handlar om vilken betydelse en god anknytning får för barnets utveckling och lärande, på kort såväl som på lång sikt. Vår utgångspunkt är Bowlby´s anknytningsteori. I studien behandlas också relevant forskning kring ämnet.Syfte och frågeställningarSyftet med vår studie är att undersöka hur några pedagoger beskriver små barns anknytning under inskolning i förskolan. Frågeställning: Hur beskriver förskollärarna och barnskötarna att de bemöter de yngsta barnen vid inskolningen på förskolan?MetodI studien har vi använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsverktyg. I studien ingår åtta respondenter som består av både barnskötare och förskollärare.ResultatI resultatet framgår en relativt stor medvetenhet om anknytningens betydelse för de yngsta barnen i förskolan. Barnen beskrivs få stort inflytande i val av anknytningsperson. Resultatet visar på en god vilja hos förskollärarna och barnskötarna att försöka tillgodose varje enskilt barns behov. Föräldrakontakten framkommer som särskilt viktig och betydelsefull i dessa sammanhang. Respekt för barns integritet betonas i studien. Förskollärarna och barnskötarna beskriver två olika inskolningsmetoder, traditionell långinskolning på upp till två veckor samt en snabbinskolning på tre till fyra dagar. Som trygghetsfaktorer nämns bland annat napp och innevagn. Strukturella faktorer, vilka ibland inverkar negativt på möjligheterna till anknytning, kompenseras till stor del av pedagogernas kompetens och planering. Exempel på strukturella faktorer är tidsbrist, sjukfrånvaro och stora barngrupper.

There has been a dramatic increase in long-term sick leave in Sweden, which largely depends on occupational stress. Occupational stress applies particularly in relationship-intensive jobs, which means that the individual works with a lot of contact or responsibility for other people. Research has shown that attachment is relevant to the choice of coping style and perception of stress in the workplace. The aim of the present study was to investigate the relationships between attachment patterns, coping styles and occupational stress in relationship-intensive jobs and to extend previous studies by adding the variables age, work experience and education in relation to coping styles and occupational stress. The study was in quantitative form in which 186 participants from various relationship-intensive jobs across Sweden participated. The results showed that insecure-anxiety and insecure-avoidance attachment was correlated with a higher level of occupational stress. The results also showed that the higher the use of problem-focused coping style, the lower the level of occupational stress. The study’s results contradicted previous research, in the way that emotion-focused coping style had a negative correlation with insecure-avoidance attachment and occupational stress. Finally, the study's results showed that the higher the age of the individual, the lower the level of occupational stress. The result of this study is important for working-life research and highlights the importance of attachment patterns and coping styles effect on occupational stress. / Det har skett en dramatisk ökning av långtidssjukskrivningar i Sverige som till stor del beror på arbetsrelaterad stress. Den arbetsrelaterade stressen gäller framförallt relationsintensiva yrken som innebär att individen arbetar med mycket kontakt eller ansvar för andra människor. Forskning har visat att anknytning har betydelse för valet av copingstil och upplevelsen av stress i arbetslivet. Syftet med den aktuella studien var att undersöka sambanden mellan anknytningsmönster, copingstilar och arbetsrelaterad stress inom relationsintensiva yrken samt att utvidga tidigare studier genom att lägga till variablerna ålder, arbetslivserfarenhet och utbildningsnivå i relation till copingstilar och arbetsrelaterad stress. Studien var i kvantitativ form där 186 deltagare från olika relationsintensiva yrken runt om i Sverige deltog. Resultatet visade att otrygg-ångest och otrygg-undvikande anknytning var korrelerat med en högre grad av arbetsrelaterad stress. Studiens resultat visade även att ju högre användning av problemfokuserad copingstil desto lägre grad av arbetsrelaterad stress. Studiens resultat gick emot tidigare forskning då emotionsfokuserad copingstil hade ett negativt samband med otrygg-undvikande anknytning och arbetsrelaterad stress. Till sist visade studiens resultat att ju högre ålder individen har desto lägre grad av arbetsrelaterad stress. Studiens resultat är viktigt för arbetslivsforskning och belyser betydelsen av att ta hänsyn till anknytningsmönstret och copingstilarnas påverkan på arbetsrelaterad stress.

Syftet med studien är att utveckla kunskaper om hur förskollärares arbete med barns anknytning kan komma till uttryck i förskolan. Studien utgår ifrån åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Intervjuerna sammanställdes genom en tematisk analys och resulterade i fem teman som sedan analyserades med stöd i anknytningsteorin. Resultatet visar på anknytningens betydelse för barnets utveckling och lärande i förskolan. Förskollärare använder sig av olika förhållningssätt beroende på barnets ålder och verbala utveckling. Förskolläraren använder sig av föremål som stöd för att möjliggöra anknytning med yngre barn och vid äldre barn kan de fråga om barnets intresse. Resultatet visar även att barnets känslor behöver bli respekterade och tillgodosedda oavsett hur barnet väljer att uttrycka dem. Slutsatsen är att förskollärarens förhållningsätt och strategier har betydelse för barns möjligheter att skapa en trygg i förskolan. Det som underlättar eller försvårar anknytningen i förskolan är barnets anknytningsmönster och därmed kan barnet behöva olika lång tid för att skapa anknytning.

Syftet med studien är att utveckla kunskap om hur förskollärare ser på och anser sig arbeta med barns trygghet på förskolan, med fokus på barns olika anknytningsmönster. Frågeställningarna är ”Hur ser förskollärare på barns trygghet i förskolan?”, ”Hur anser förskollärare att de arbetar med barns trygghet på förskolan?” och ”Hur uppfattar förskollärare att barns olika anknytningsmönster tas hänsyn till för att skapa trygghet på förskolan?”. Den teoretiska utgångspunkten studien utgår ifrån är John Bowlbys anknytningsteori. Studien bygger på fyra förskollärares tankar och åsikter. En kvalitativ forskningsmetod har följts där halvstrukturerade intervjuer har utgjort grunden för resultatet av studien. Resultatet visar att förskollärarna ser barns trygghet som en grundläggande del i förskolans verksamhet och arbetar med olika faktorer för att alla barn ska känna sig trygg på förskolan. De mest framträdande faktorer var tydlighet, mindre grupper, närvarande pedagoger, förhållningssätt och attityd samt samverkan med vårdnadshavare. Förskollärarna hade viss kunskap om olika anknytningsmönster och kände igen de beteenden som kännetecknar en otrygg anknytning. De gav olika förslag på åtgärder både på och utanför förskolans verksamhet.

Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse för hur förskollärare arbetar med anknytning i vardagen på förskolan och hur anknytning kan skapas till barn med olika anknytningsmönster.  Vi använder oss av följande frågeställningar: Hur arbetar förskollärarna med anknytning i sitt vardagliga arbete? Hur kan förskollärarna anpassa sitt arbetssätt för att försöka skapa en trygg anknytning till barn med olika anknytningsmönster i förskolan? Många barn har tiden innan de börjar på förskolan varit hemma med vårdnadshavare i en lugn och trygg miljö. Att börja på förskolan innebär en stor förändring eftersom de nu ska spendera sina dagar utan vårdnadshavaren i en miljö med nya barn och vuxna de ännu inte har hunnit skapa en trygg anknytning till. En annan faktor som också kan påverka barnets trygghet i förskolan är om barnets familjeförhållanden förändras. Därför kan det underlätta om förskollärare har fått förståelse och kunskap om olika anknytningsmönster och hur man kan arbeta med det för att skapa en trygg anknytning till alla barn (Broberg, Hagström & Broberg 2012).  Vi utgår från Bowlbys (1997) anknytningsteori i vår studie. Vi har även använt en kvalitativ forskningsmetod då vi genomfört intervjuer med förskollärare. Vår studie visar att bland de intervjuade saknas kunskap om anknytningsmönster och studien visar även på att anknytningsmönster kan gå i generationer (Charlwood & Steele 2004). Förskollärarna vi intervjuade visade på att de gärna arbetade mot en trygg anknytning men att fokus oftast läggs vid inskolningen. De barn som förskollärarna ansåg behövde mer trygghet försökte detta skapas genom kommunikation, närhet och föräldrasamverkan. Förskollärarna kunde dock inte relatera barns olika beteenden till olika anknytningsmönster. Med vår studie hoppas vi kunna bidra med ökad kunskap och större förståelse för barns beteende och anknytningsmönster samt med den ökade kunskapen kunna ge möjlighet att skapa en trygg anknytning till barn i förskolan.

Syftet med denna studie är att söka svar på hur pedagoger i förskolan organiserar inskolningen för de yngsta barnen, så att barnet ska få en så trygg anknytning som möjligt till pedagogerna på förskolan. Vi vill även öka medvetenheten kring vilka faktorer som kan påverka inskolningsprocessen och hur detta kan påverka barnets möjlighet till att knyta nära känslomässiga relationer. Vår teoretiska utgångspunkt i studien har varit anknytningsteorin samt omsorgsetik. Genom semistrukturerade intervjuer ville vi få en bredare och djupare förståelse av hur erfarna pedagogerna tänker kring dessa frågor. Resultatet av vår studie visar på att det finns faktorer som kan påverkar hur väl pedagogerna lyckas få barnet att knyta an till dem. Barngruppens storlek påverkar barnets möjlighet till att etablera trygga relationer, att ha en kontinuitet i personalgruppen var en faktor som var av vikt för att skapa en trygg anknytning. Informanterna har förståelse för hur viktigt det är att barnet får förutsättningar så att de kan knyta an till dem som anknytningspedagog. I nuläget jobbar samtliga efter den föräldraaktiva inskolningen men de är överens om att det viktigaste i arbetet med att skapa nära trygga relationer med barnet och vårdnadshavarna är deras förhållningssätt. Hur de bemöter, känner av och förstår vad varje barn behöver för att lära, våga utforska och utvecklas. Studiens huvudsakliga slutsats är att pedagoger i förskolan behöver ha kunskap om anknytningsmönster och omsorgsetik för att förstå barns olika beteenden och därigenom kunna bemöta varje barns behov.

Användning av bilderböcker är vanligt förekommande på förskolor och är med och bidrar till hur barn uppfattar världen. Därför kan det tänkas viktigt att pedagoger är medvetna om vad olika bilderböcker förmedlar för syn till barnen. I denna uppsats studeras Alfonsböckerna, som räknas som populära bilderböcker, utifrån anknytningsteorin. Syftet är att synliggöra vilket/vilka anknytningsmönster som kan sägas dominera i bilderböcker. Anknytningsmönster är ett begrepp inom anknytningsteorin som handlar om de strategier barn använder för att få så mycket närhet som möjligt från de vuxna som vårdar dem. Metoden som används i denna uppsats är innehållsanalysen, vilken används både kvantitativt och kvalitativt. Innehållsanalysen, som kan användas då syftet är att kartlägga innehållet i en text, används i denna uppsats med syftet att olika sorters anknytningsmönster ska kunna identifieras. Analysen av Alfonsböckerna visar att olika sorters anknytningsmönster är synliga i böckerna och att det undvikande anknytningsmönstret kan sägas dominera (är vanligast förekommande). Det finns en förhoppning om att denna uppsats ska kunna inspirera vuxna bilderboksläsare att börja reflektera kring vad olika bilderböcker egentligen förmedlar ur anknytningssynpunkt.

Syftet med denna studie är att belysa anknytningens innebörd för barns uppväxt i förskolan, och vad pedagoger kan göra för att ge barn förutsättningar till en trygg vardag i förskoleverksamheten. Jag använder mig av följande frågeställningar, vad är anknytningens betydelse för barnet? Vad har pedagogen för roll när det kommer till barns anknytning? Vad har vårdnadshavaren för roll då det handlar om anknytning, anknytningsmönster och inskolning? Många barn lämnas redan när de är ett år gamla och är på förskolan under långa vistelsetider. Att utgå från barnets behov och intresse i verksamheten håller på att försvinna och istället ersättas med ämnesundervisning. Detta blir en oroande faktor eftersom en förutsättning för lärande för speciellt barn under tre år, är omsorgens betydelse avgörande (Kihlbom m.fl, 2009).Jag utgår från anknytningsteorin i min studie. Jag använder mig av kvalitativ forskningsmetod genom att göra intervjuer med förskollärare och observationer av tre barn under inskolning. Resultatet av studien är att det krävs kunskap om anknytning för att kunna uppfylla barnets behov av anknytning, detta visar sig i intervjuerna att det fanns en brist av kunskap om anknytning. Observationerna visar att barn kan ha olika anknytningsmönster och kräver därför olika förhållningsätt i bemötandet av pedagoger, även vårdnadshavaren har en avgörande roll i barnets trygghetsskapande i förskolan.