<p>Syfte och frågeställningar: Syftet var att undersöka arbetskraven och den fysiska kapaciteten hos kvinnliga truppgymnaster. Ett ytterligare syfte var att se om det förelåg någon skillnad mellan två elitlag med avseende på fysisk kapacitet. Frågeställningar: Vilka fysiska krav ställs på kvinnliga truppgymnaster under träning och tävling? Vilken generell fysisk kapacitet har kvinnliga truppgymnaster i den svenska eliten?</p><p>Metod: Gymnaster från två olika elitlag i truppgymnastik har genomfört ett testbatteri avsett att utvärdera maximal aerob kapacitet, explosiv- och uthållighetsstyrka, snabbhet och rörlighet. Båda lagen har tillhört toppen inom svensk gymnastik i flera år, det ena laget har vunnit flera SM-tävlingar och tävlat internationellt, medan det andra laget har placerat sig på tredje till sjätte plats på SM. För att undersöka kraven inom sporten genomfördes puls- och blodlaktatmätningar under träning såväl som under en tävlingssimulering.</p><p>Resultat: Träning i truppgymnastik sker med en ganska låg intensitet med 60-69 % av maxpulsen. Under tävling är fristående den gren med högst intensitet med 91 %, därefter kommer trampett med 87 % och sist tumbling med 84 % av maxpulsen. Samtliga grenar under tävling belastar kroppen så att laktat ansamlas i blodet med uppmätta värden från 5,5 till 8,0 mmol/l. Gymnasterna hade ett VO2max på 45,8 ml x min-1 x kg-1, CMJ 33,7cm, 20m sprint 3,22s, dips 15,3st och en rörlighet i aktiv höftflexion på 102-107º. Vid jämförelse mellan lagen uppkom signifikanta skillnader i fyra moment: passiv höftflexion med både höger och vänster ben samt v-sit och dips.</p><p>Slutsats: Arbetskraven och intensiteten är höga under en tävling. Träning håller normalt en relativt låg intensitet, och bör anpassas så att delar av den motsvarar den höga intensiteten som råder under tävling. Gymnasterna hade ett relativt lågt maximalt syreupptag, vilket tyder på att det inte ställs speciellt höga aeroba krav. En ökad aerob kapacitet skulle kunna möjliggöra en ökad intensitet och effektivitet under träningen samt en bättre återhämtning under och mellan träningarna. Det är främst kroppens anaeroba processer som belastas och ställs krav på i tumbling och trampett.</p><p>Truppgymnasternas generella styrka var betydligt högre i dips, chin ups och vertikala sit ups jämfört med högskolestuderande idrottsstudenter. Utövare av liknande sporter som artistisk gymnastik och tumbling har visat sig ha en högre explosiv hoppförmåga samt större explosiv styrka i höftleds- och bålflexion, men är likvärdig på 20m sprint med truppgymnasterna. Att det uppkom skillnader mellan lagen på styrkemomenten, till det högre rankade lagets fördel, kan innebära att styrkan har vissa positiva effekter för träning och tävlingsresultatet, men det bör undersökas ytterligare.</p> / <p>Aim: The aim of this study has been to examine the workdemands and physical capacity of elite female teamgymnasts. Another purpose has been to investigate if there are any differences in physical ability between two elite teams. Research questions: What is the physical demands on female teamgymnasts during training and competition? What is the general physical capacity of Swedish elite female in teamgymnastics?</p><p>Method: Gymnasts from two different elite teams in teamgymnastics have participated in different testexercises to evaluate their physical qualities of aerobic capacity, explosive and endurance strength, speed and flexibility. Both teams has been in the top of Swedish gymnastics for several years, the first team has won the nationals and competed international, and the second team has been placed third to sixth on the nationals. Heart rate and bloodlactate analysis were made to examine the workload in training and a simulated competition of the sport.</p><p>Results: Teamgymnastics training are performed at a quite low intensity 60-69 % of maximum heart rate. During competition, the floor program is the event with the highest intensity of 91 %, second is the mini-trampoline 87 % and third the tumbling program 84 % of maximum heart rate. In all the events during competition there were an accumulation of lactate in the blood (5,5 to 8,0 mmol/l). The gymnasts had a VO2max of 45,8 ml x min-1 x kg-1, CMJ 33,7 cm, 20m sprint 3,22s, dips 15,3 reps and flexibility in an active hipflexion of 102-107º. When the teams were compared there were significant differences in four events: passive hipflexion with the right and the left leg, v-sit and dips.</p><p>Conclusion: The workload and intensity are high during a competition. Training are normaly performed at a relatively low intensity, and should therefore be adapted so parts of the training levels with the high intensity of the competition. The gymnasts have a relatively low maximal aerobic capacity, which indicates that the aerobic demands of the sport aren´t that high. An increased capacity could enable a higher intensity and effectiveness during training, and a better restitution between and during the training. It´s mostly the anaerobic processes that are used and challenged in tumbling and mini-trampoline. The teamgymnast had much greater general strength compared to university students of sports and exercise in dips, chin ups and vertical sit ups. Athletes of similar sports as tumbling and artistic gymnastics have shown a better power in vertical jumping and in hip and abdominal flexion, but is equal to teamgymnasts in 20m sprint. The differences between the two teams that were shown in the strength session, in advantage of the higher ranked team, could indicate that a higher strength gives positive effects in training and in competition, however it should be further investigated.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:gih-133 |
| Date | January 2005 |
| Creators | Björn, Tobias |
| Publisher | Swedish School of Sport and Health Sciences, GIH, Department of Sport and Health Sciences, Stockholm : Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
| Relation | C-uppsats Tränarprogrammet, ; 64:2005 |
Page generated in 0.0024 seconds