<p>Syfte och frågeställningar: Syftet var att undersöka arbetskraven och den fysiska kapaciteten hos kvinnliga truppgymnaster. Ett ytterligare syfte var att se om det förelåg någon skillnad mellan två elitlag med avseende på fysisk kapacitet. Frågeställningar: Vilka fysiska krav ställs på kvinnliga truppgymnaster under träning och tävling? Vilken generell fysisk kapacitet har kvinnliga truppgymnaster i den svenska eliten?</p><p>Metod: Gymnaster från två olika elitlag i truppgymnastik har genomfört ett testbatteri avsett att utvärdera maximal aerob kapacitet, explosiv- och uthållighetsstyrka, snabbhet och rörlighet. Båda lagen har tillhört toppen inom svensk gymnastik i flera år, det ena laget har vunnit flera SM-tävlingar och tävlat internationellt, medan det andra laget har placerat sig på tredje till sjätte plats på SM. För att undersöka kraven inom sporten genomfördes puls- och blodlaktatmätningar under träning såväl som under en tävlingssimulering.</p><p>Resultat: Träning i truppgymnastik sker med en ganska låg intensitet med 60-69 % av maxpulsen. Under tävling är fristående den gren med högst intensitet med 91 %, därefter kommer trampett med 87 % och sist tumbling med 84 % av maxpulsen. Samtliga grenar under tävling belastar kroppen så att laktat ansamlas i blodet med uppmätta värden från 5,5 till 8,0 mmol/l. Gymnasterna hade ett VO2max på 45,8 ml x min-1 x kg-1, CMJ 33,7cm, 20m sprint 3,22s, dips 15,3st och en rörlighet i aktiv höftflexion på 102-107º. Vid jämförelse mellan lagen uppkom signifikanta skillnader i fyra moment: passiv höftflexion med både höger och vänster ben samt v-sit och dips.</p><p>Slutsats: Arbetskraven och intensiteten är höga under en tävling. Träning håller normalt en relativt låg intensitet, och bör anpassas så att delar av den motsvarar den höga intensiteten som råder under tävling. Gymnasterna hade ett relativt lågt maximalt syreupptag, vilket tyder på att det inte ställs speciellt höga aeroba krav. En ökad aerob kapacitet skulle kunna möjliggöra en ökad intensitet och effektivitet under träningen samt en bättre återhämtning under och mellan träningarna. Det är främst kroppens anaeroba processer som belastas och ställs krav på i tumbling och trampett.</p><p>Truppgymnasternas generella styrka var betydligt högre i dips, chin ups och vertikala sit ups jämfört med högskolestuderande idrottsstudenter. Utövare av liknande sporter som artistisk gymnastik och tumbling har visat sig ha en högre explosiv hoppförmåga samt större explosiv styrka i höftleds- och bålflexion, men är likvärdig på 20m sprint med truppgymnasterna. Att det uppkom skillnader mellan lagen på styrkemomenten, till det högre rankade lagets fördel, kan innebära att styrkan har vissa positiva effekter för träning och tävlingsresultatet, men det bör undersökas ytterligare.</p> / <p>Aim: The aim of this study has been to examine the workdemands and physical capacity of elite female teamgymnasts. Another purpose has been to investigate if there are any differences in physical ability between two elite teams. Research questions: What is the physical demands on female teamgymnasts during training and competition? What is the general physical capacity of Swedish elite female in teamgymnastics?</p><p>Method: Gymnasts from two different elite teams in teamgymnastics have participated in different testexercises to evaluate their physical qualities of aerobic capacity, explosive and endurance strength, speed and flexibility. Both teams has been in the top of Swedish gymnastics for several years, the first team has won the nationals and competed international, and the second team has been placed third to sixth on the nationals. Heart rate and bloodlactate analysis were made to examine the workload in training and a simulated competition of the sport.</p><p>Results: Teamgymnastics training are performed at a quite low intensity 60-69 % of maximum heart rate. During competition, the floor program is the event with the highest intensity of 91 %, second is the mini-trampoline 87 % and third the tumbling program 84 % of maximum heart rate. In all the events during competition there were an accumulation of lactate in the blood (5,5 to 8,0 mmol/l). The gymnasts had a VO2max of 45,8 ml x min-1 x kg-1, CMJ 33,7 cm, 20m sprint 3,22s, dips 15,3 reps and flexibility in an active hipflexion of 102-107º. When the teams were compared there were significant differences in four events: passive hipflexion with the right and the left leg, v-sit and dips.</p><p>Conclusion: The workload and intensity are high during a competition. Training are normaly performed at a relatively low intensity, and should therefore be adapted so parts of the training levels with the high intensity of the competition. The gymnasts have a relatively low maximal aerobic capacity, which indicates that the aerobic demands of the sport aren´t that high. An increased capacity could enable a higher intensity and effectiveness during training, and a better restitution between and during the training. It´s mostly the anaerobic processes that are used and challenged in tumbling and mini-trampoline. The teamgymnast had much greater general strength compared to university students of sports and exercise in dips, chin ups and vertical sit ups. Athletes of similar sports as tumbling and artistic gymnastics have shown a better power in vertical jumping and in hip and abdominal flexion, but is equal to teamgymnasts in 20m sprint. The differences between the two teams that were shown in the strength session, in advantage of the higher ranked team, could indicate that a higher strength gives positive effects in training and in competition, however it should be further investigated.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka förekomst och hantering av rädsla inom kvinnlig truppgymnastik samt föreslå och testa möjliga fysiska övningar och träningssätt.</p><p>- Hur vanligt förekommande är känslan av rädsla hos gymnasterna?</p><p>- Hur visar sig rädslan enligt gymnasterna själva?</p><p>- Har de selekterade fysiska övningarna positiv inverkan i hantering och övervinnande av rädsla?</p><p>Metod</p><p>Inledningsvis söktes information från tidigare forskning. För att sedan kartlägga studiens deltagande gymnaster gjordes en enkätundersökning. Genom observationer och med hjälp av enkäten studerades sedan vilka övningar gymnasterna känner rädsla inför och även hur ofta de upplever rädsla som en del av träningen.</p><p>Utifrån dessa enkäter och observationer utformades ett antal möjliga åtgärder och träningssätt som sedan testades. Slutligen gjordes en utvärderingsenkät med samtliga deltagande gymnaster för att undersöka om de testade övningarna gett något positivt resultat.</p><p>Resultat</p><p>Tidigt i studien konstaterades att rädsla är ett vanligt förekommande problem inom truppgymnastiken. Rädsla för att tappa kontrollen, rädsla för skada samt rädsla för misslyckande visade sig vara vanliga orsaker bland gymnasterna och dessa kunde även kategoriseras i ytterligare typer av rädsla. Tumbling och trampett visade sig vara de redskap som gymnasterna kände mest rädsla inför. Övningarna som testades gav alla ett positivt resultat och gymnasterna tyckte sig både bli mindre rädda samt kunna hantera sin rädsla på ett bättre sätt.</p><p>Slutsats</p><p>Genom denna studie kan slutsatsen dras att även ett psykologiskt problem som rädsla kan behandlas fysiskt. En kombination av psykologiska och fysiska metoder är förmodligen det mest effektiva behandlingssättet. Rädsla är dock något som är mycket individuellt och bör därför behandlas därefter.</p> / <p>Aim and Questions</p><p>The aim with this study was to examine the incidence and handling of fear in female teamgym and to suggest and test possible physical exercises and training possibilities.</p><p>- How common is the feeling of fear among gymnasts?</p><p>- How does the fear show according to the gymnasts themselves?</p><p>- Do the selected physical exercises have a positive effect in handling and overcoming fear?</p><p>Method</p><p>Starting out, information in former studies was searched for. To be able to survey the participating gymnasts, a questionnaire was made. Through observation during training sessions and by means of the questionnaire we were able to see what exercises the gymnasts feel fearful about and how often they feel that fear is a part of training.</p><p>On the basis of these questionnaires and observations a number of possible measures and ways of training this issue were designed and these were thereafter tested.</p><p>Finally another evaluating questionnaire was made with all participating gymnasts to investigate if the tested exercises had given any positive results.</p><p>Results</p><p>Early in the study, the fact that fear is a common problem in Teamgym was established. Fear of loosing control, fear of injuries and fear of failure appeared to be common reasons among the gymnasts, and these could also be categorized in further types of fear. Tumbling and trampette turned out to be the apparatus that the gymnasts felt the most fearful about. The tested exercises all gave a positive result and the gymnasts considered themselves becoming not only less afraid but also better of handling their fear.</p><p>Conclusions</p><p>Through this study, a conclusion can be made that a psychological problem like fear can be treated physically. A combination of psychological and physical methods is probably the most effective way of treatment. Fear, however, is something very individual and should be treated thereafter.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka förekomst och hantering av rädsla inom kvinnlig truppgymnastik samt föreslå och testa möjliga fysiska övningar och träningssätt. - Hur vanligt förekommande är känslan av rädsla hos gymnasterna? - Hur visar sig rädslan enligt gymnasterna själva? - Har de selekterade fysiska övningarna positiv inverkan i hantering och övervinnande av rädsla? Metod Inledningsvis söktes information från tidigare forskning. För att sedan kartlägga studiens deltagande gymnaster gjordes en enkätundersökning. Genom observationer och med hjälp av enkäten studerades sedan vilka övningar gymnasterna känner rädsla inför och även hur ofta de upplever rädsla som en del av träningen. Utifrån dessa enkäter och observationer utformades ett antal möjliga åtgärder och träningssätt som sedan testades. Slutligen gjordes en utvärderingsenkät med samtliga deltagande gymnaster för att undersöka om de testade övningarna gett något positivt resultat. Resultat Tidigt i studien konstaterades att rädsla är ett vanligt förekommande problem inom truppgymnastiken. Rädsla för att tappa kontrollen, rädsla för skada samt rädsla för misslyckande visade sig vara vanliga orsaker bland gymnasterna och dessa kunde även kategoriseras i ytterligare typer av rädsla. Tumbling och trampett visade sig vara de redskap som gymnasterna kände mest rädsla inför. Övningarna som testades gav alla ett positivt resultat och gymnasterna tyckte sig både bli mindre rädda samt kunna hantera sin rädsla på ett bättre sätt. Slutsats Genom denna studie kan slutsatsen dras att även ett psykologiskt problem som rädsla kan behandlas fysiskt. En kombination av psykologiska och fysiska metoder är förmodligen det mest effektiva behandlingssättet. Rädsla är dock något som är mycket individuellt och bör därför behandlas därefter. / Aim and Questions The aim with this study was to examine the incidence and handling of fear in female teamgym and to suggest and test possible physical exercises and training possibilities. - How common is the feeling of fear among gymnasts? - How does the fear show according to the gymnasts themselves? - Do the selected physical exercises have a positive effect in handling and overcoming fear? Method Starting out, information in former studies was searched for. To be able to survey the participating gymnasts, a questionnaire was made. Through observation during training sessions and by means of the questionnaire we were able to see what exercises the gymnasts feel fearful about and how often they feel that fear is a part of training. On the basis of these questionnaires and observations a number of possible measures and ways of training this issue were designed and these were thereafter tested. Finally another evaluating questionnaire was made with all participating gymnasts to investigate if the tested exercises had given any positive results. Results Early in the study, the fact that fear is a common problem in Teamgym was established. Fear of loosing control, fear of injuries and fear of failure appeared to be common reasons among the gymnasts, and these could also be categorized in further types of fear. Tumbling and trampette turned out to be the apparatus that the gymnasts felt the most fearful about. The tested exercises all gave a positive result and the gymnasts considered themselves becoming not only less afraid but also better of handling their fear. Conclusions Through this study, a conclusion can be made that a psychological problem like fear can be treated physically. A combination of psychological and physical methods is probably the most effective way of treatment. Fear, however, is something very individual and should be treated thereafter.

Syfte och frågeställningar: Syftet var att undersöka arbetskraven och den fysiska kapaciteten hos kvinnliga truppgymnaster. Ett ytterligare syfte var att se om det förelåg någon skillnad mellan två elitlag med avseende på fysisk kapacitet. Frågeställningar: Vilka fysiska krav ställs på kvinnliga truppgymnaster under träning och tävling? Vilken generell fysisk kapacitet har kvinnliga truppgymnaster i den svenska eliten? Metod: Gymnaster från två olika elitlag i truppgymnastik har genomfört ett testbatteri avsett att utvärdera maximal aerob kapacitet, explosiv- och uthållighetsstyrka, snabbhet och rörlighet. Båda lagen har tillhört toppen inom svensk gymnastik i flera år, det ena laget har vunnit flera SM-tävlingar och tävlat internationellt, medan det andra laget har placerat sig på tredje till sjätte plats på SM. För att undersöka kraven inom sporten genomfördes puls- och blodlaktatmätningar under träning såväl som under en tävlingssimulering. Resultat: Träning i truppgymnastik sker med en ganska låg intensitet med 60-69 % av maxpulsen. Under tävling är fristående den gren med högst intensitet med 91 %, därefter kommer trampett med 87 % och sist tumbling med 84 % av maxpulsen. Samtliga grenar under tävling belastar kroppen så att laktat ansamlas i blodet med uppmätta värden från 5,5 till 8,0 mmol/l. Gymnasterna hade ett VO2max på 45,8 ml x min-1 x kg-1, CMJ 33,7cm, 20m sprint 3,22s, dips 15,3st och en rörlighet i aktiv höftflexion på 102-107º. Vid jämförelse mellan lagen uppkom signifikanta skillnader i fyra moment: passiv höftflexion med både höger och vänster ben samt v-sit och dips. Slutsats: Arbetskraven och intensiteten är höga under en tävling. Träning håller normalt en relativt låg intensitet, och bör anpassas så att delar av den motsvarar den höga intensiteten som råder under tävling. Gymnasterna hade ett relativt lågt maximalt syreupptag, vilket tyder på att det inte ställs speciellt höga aeroba krav. En ökad aerob kapacitet skulle kunna möjliggöra en ökad intensitet och effektivitet under träningen samt en bättre återhämtning under och mellan träningarna. Det är främst kroppens anaeroba processer som belastas och ställs krav på i tumbling och trampett. Truppgymnasternas generella styrka var betydligt högre i dips, chin ups och vertikala sit ups jämfört med högskolestuderande idrottsstudenter. Utövare av liknande sporter som artistisk gymnastik och tumbling har visat sig ha en högre explosiv hoppförmåga samt större explosiv styrka i höftleds- och bålflexion, men är likvärdig på 20m sprint med truppgymnasterna. Att det uppkom skillnader mellan lagen på styrkemomenten, till det högre rankade lagets fördel, kan innebära att styrkan har vissa positiva effekter för träning och tävlingsresultatet, men det bör undersökas ytterligare. / Aim: The aim of this study has been to examine the workdemands and physical capacity of elite female teamgymnasts. Another purpose has been to investigate if there are any differences in physical ability between two elite teams. Research questions: What is the physical demands on female teamgymnasts during training and competition? What is the general physical capacity of Swedish elite female in teamgymnastics? Method: Gymnasts from two different elite teams in teamgymnastics have participated in different testexercises to evaluate their physical qualities of aerobic capacity, explosive and endurance strength, speed and flexibility. Both teams has been in the top of Swedish gymnastics for several years, the first team has won the nationals and competed international, and the second team has been placed third to sixth on the nationals. Heart rate and bloodlactate analysis were made to examine the workload in training and a simulated competition of the sport. Results: Teamgymnastics training are performed at a quite low intensity 60-69 % of maximum heart rate. During competition, the floor program is the event with the highest intensity of 91 %, second is the mini-trampoline 87 % and third the tumbling program 84 % of maximum heart rate. In all the events during competition there were an accumulation of lactate in the blood (5,5 to 8,0 mmol/l). The gymnasts had a VO2max of 45,8 ml x min-1 x kg-1, CMJ 33,7 cm, 20m sprint 3,22s, dips 15,3 reps and flexibility in an active hipflexion of 102-107º. When the teams were compared there were significant differences in four events: passive hipflexion with the right and the left leg, v-sit and dips. Conclusion: The workload and intensity are high during a competition. Training are normaly performed at a relatively low intensity, and should therefore be adapted so parts of the training levels with the high intensity of the competition. The gymnasts have a relatively low maximal aerobic capacity, which indicates that the aerobic demands of the sport aren´t that high. An increased capacity could enable a higher intensity and effectiveness during training, and a better restitution between and during the training. It´s mostly the anaerobic processes that are used and challenged in tumbling and mini-trampoline. The teamgymnast had much greater general strength compared to university students of sports and exercise in dips, chin ups and vertical sit ups. Athletes of similar sports as tumbling and artistic gymnastics have shown a better power in vertical jumping and in hip and abdominal flexion, but is equal to teamgymnasts in 20m sprint. The differences between the two teams that were shown in the strength session, in advantage of the higher ranked team, could indicate that a higher strength gives positive effects in training and in competition, however it should be further investigated.

Syfte och frågeställningar: Studiens syfte var att undersöka hur passion och copingresurser påverkar uppkomsten av såväl överbelastningsskador som traumatiska skador inom artistisk gymnastik. De specifika frågeställningarna var: - Finns det ett samband mellan självskattad passion, copingresurser och uppkomsten av överbelastningsskador och traumatiska skador inom artistisk gymnastik?   - Finns det skillnader i detta samband mellan män och kvinnor? Metod: I studien användes  en kvantitativ metod i form av en webbenkät. Krav för att delta var att gymnasten skulle ha fyllt 15 år samt träna artistisk gymnastik minst tre gånger under en vanlig vecka. Enkäten utgjordes av frågor kring skadehistorik, passion (Passion scale) och copingresurser (ACSI-28). Frågeställningen besvarades genom ett korrelationstest i SPSS där signifikansnivån p&lt;.05 användes.    Resultat: Resultatet visade ett statistiskt signifikant samband mellan passion och överbelastningsskador hos män, samt för självförtroende och tävlingsmotivation till traumatiska skador hos män. Utöver detta syntes flertalet korrelationer som dock inte var statistiskt säkerställda. Bl.a. syntes  en korrelation mellan stärkta copingresurser och uppkomsten av såväl en överbelastningsskada  som traumatisk skada hos män. För kvinnor syntes bl.a. en korrelation mellan låga  copingresurser och uppkomsten av en traumatisk skada, samt stärkta copingresurser och uppkomsten av en överbelastningsskada. Slutsats: Studien visar på att hög tvångsmässig passion kan öka risken för överbelastningsskador hos män medan ett starkt självförtroende kan öka risken för att drabbas av en traumatisk skada hos män. De korrelationer som syntes visar indikationer på att både för höga och för låga copingresurser innebär en ökad risk att drabbas av en idrottsskada för både kvinnor och män.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka om samarbete förekommer mellanspecialidrottslärare (RIG och NIU) och tränare i klubbar, samt undersöka hurspecialidrottslärare och tränare ser på förebyggande av idrottsskador hos elever påidrottsgymnasium med inriktning truppgymnastik. Frågeställningarna var: I vilken månförekommer samarbete mellan specialidrottslärare och klubbtränare? Hur arbetarspecialidrottslärare och klubbtränare med skadeprevention? Metod Studien har en kvalitativ ansats. Datainsamlingen gjordes genom en semistruktureradintervjuguide, vid behov tillämpades följdfrågor i intervjuerna. Analysen av den insamladedatan utfördes genom en tematisk innehållsanalys. Urvalet av intervjupersonerna bestod av trespecialidrottslärare och tre tränare som har lång erfarenhet av truppgymnastik på elitnivå. Resultat Resultatet visade att tidsbrist var en anledning till att samarbete förekommer i låg utsträckningmellan specialidrottslärare och tränare i truppgymnastik. Ur ett idealiskt perspektiv anserspecialidrottslärarna och tränarna att en kontinuerlig kommunikation skulle möjliggöra ettsamarbete kring träningsbelastning och skadeprevention. Samtliga deltagare arbetar medskadeprevention, en del av deltagarna menar att de försöker komplettera det som eleverna/gymnasterna går miste om på övriga träningar. Majoriteten av specialidrottslärarna ochtränarna arbetar aktivt med styrketräning som en form av skadeprevention vilket också utgören stor del av lektionerna/ träningarna. Slutsats Samarbete mellan specialidrottslärare och tränare med elever/ gymnaster som studerar på RIGeller NIU förekommer i låg utsträckning. Med ett tätare samarbete kan ett arbete kringskadeprevention tillämpas i syfte att minska frekvensen av idrottsskador.

Syfte och frågeställning: Studiens syfte var att undersöka elitaktiva truppgymnasters syn på hållbart elitidrottande och hur man kan möjliggöra längre elitkarriärer i truppgymnastik. Detta tar avstamp i följande frågeställning, som lyder: Vilka faktorer tror elitaktiva truppgymnaster bidrar till en hållbar elitkarriär i truppgymnastik? Metod: För att besvara studiens syfte och frågeställning valdes en kvalitativ intervjumetod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med hjälp av sex elitaktiva truppgymnaster, män och kvinnor, födda 1996 eller tidigare. Intervjuerna spelades in, avlyssnades, transkriberades och analyserades. Citat och huvudteman togs fram med en blandning av induktiv och deduktiv tematisk analys.  Resultat: Resultatet visade att det tema som genomsyrar intervjuerna genomgående är passionen till sporten, att deltagarna helt enkelt älskar truppgymnastik, och att detta är en stark inre motivation hos dem. Vidare presenteras ämnena idrottskontext och vardagskontext med dess underteman. De kategorier som här utmärker sig som viktiga aspekter till varför deltagarna väljer att fortsätta sitt elitutövande är: sammanhang, stöd och drivkraft. I resultatdelen framkommer även att inställningen till begreppen hållbarhet och elitidrott varierar mycket mellan deltagarna.  Slutsats: Med tidigare forskningsresultat som utgångspunkt konstateras både samband och skillnader i resultatet i denna studie. Under intervjuerna framkommer olika teman och konsekvenser av dessa som tillsammans i studien benämns som en sund elitidrottsmiljö. Den sunda elitidrottsmiljön är en stark förutsättning för möjliggörandet av längre elitkarriärer i truppgymnastik och bör tas hänsyn till samt ses över av samtliga aktörer inom idrotten. / Aim: The purpose of the study was to investigate the wives of elite team gymnasts on sustainable elite sport and how to enable longer elite careers in teamgym. This is based on the following research question: What factors do elite team gymnasts believe contribute to a sustainable elite career in teamgym? Method: In order to answer the study's purpose and research question, a qualitative interview method was chosen. Semi-structured interviews were conducted with the help of six elite active team gymnasts, both men and women, born in 1996 or earlier. The interviews were recorded, listened to, transcribed and analyzed. Quotes and main themes were developed using inductive and deductive thematic analysis.   Results: The result showed that the theme that pervades throughout the interviews is the passion for the sport, that the participants simply love teamgym, and that this is a strong internal motivation for them. Furthermore, the themes “sports context” and “everyday context” are presented with several sub-themes. Above all, three categories are highlighted as the most essential in why the participants choose to continue their elite practice, these are: relatedness, support and drive. Findings also show that the attitude towards the concepts of sustainability and elite sport varies greatly between the participants.  Conclusion: With previous research results as a starting point, both connections and differences in the results in this study are established. During the interviews, various themes and their consequences emerge, which together in the study are referred to as “a healthy elite sport environment”. The healthy elite sport environment is a strong prerequisite for enabling longer elite careers in team gymnastics and should be taken into account and reviewed by all involved actors. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond 2023.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien var att kartlägga svenska rytmiska elitgymnasters hoppförmåga samt se om ett spänstträningsprogram kan förbättra hoppförmågan hos dessa gymnaster.</p><p>Bakgrund</p><p>Rytmisk gymnastik är en idrottsgren endast för kvinnor där gymnasten arbetar med kroppen och ett handredskap tillsammans med musik. För att nå framgångar i rytmisk gymnastik behöver en gymnast ha förutsättningar och en stor förmåga i rörlighet, styrka, spänst, koordination, balans och kroppsbyggnad. Rep, tunnband, boll, käglor och band är de fem handredskap som används inom rytmisk gymnastik. Kravanalysen för rytmisk gymnastik är en dokumentation för hur en gymnast ska tränas från grunden och visar vilka fysiska och psykiska krav som ställs på en rytmisk gymnast. I kravanalysen finns det testvärden på olika tester inom flexibilitet, styrka, god balans, snabbhet och spänst som är baserade på resultat från internationella toppgymnaster. Utifrån dessa tester och testvärden kan tränare se hur gymnasterna ligger till inom de olika kraven.</p><p>Metod</p><p>Studiedeltagarna för denna undersökning var 12 svenska elitgymnaster i rytmisk gymnastik som tävlar på riksnivå i Sverige. Innan och efter träningsperioden genomförde gymnasterna spänsttester. Träningsperioden bestod av fyra hoppövningar som skulle göras tre gånger i veckan under sex veckor, utöver den vanliga träningen. Hoppförmågan i de sex testerna jämfördes först mellan de två förtesterna med hjälp av ett parat t-test. Genom ytterligare parat t-test jämfördes testresultaten före och efter träningen med hjälp av parat t-test. En skillnad godtogs som signifikant om p<0,025.</p><p>Resultat</p><p>Medelvärdet för Counter movement jump (CMJ) var efter kontrollperioden 38,08 cm. Efter träningsperioden hade medelvärdet förbättrats till 40,08 vilket motsvarar 5,5 procents ökning av hopphöjden. Medelvärdet för CMJ från höger ben var innan träningsperioden 27,83 och 28,33 efter träningsperioden. Ökningen av hopphöjden var ca 2 procent. Medelvärdet för CMJ från vänster ben var vid testtillfället före träningsperioden 29,50 cm och hade ökat med 1,25 cm till efter träningsperioden vilket motsvarar 4,2 procents ökning. Jämfota hopp framåt var det enda testet som visade en statistisk signifikans (p<0,025) efter träningsperioden då medelvärdet förbättrats från 187,67 cm till 197,33 cm vilket är en ökning på 5,10 procent. Hopp från vänster ben till höger ben visade ett medelvärde på 163,67 cm innan träningsperioden och 168,92 cm efter den sex veckor långa perioden med träning. Förändringen var 3,2 procents ökning av hopphöjden. Det sista testet, hopp från höger ben till vänster ben visade ett medelvärde vid testtillfället före träningsperioden 167,42 cm och efter 171,67 cm. Ökningen på 4,25 cm motsvarade drygt 2,5 procent.</p><p>Slutsats</p><p>Medelvärdet för det horisontella hoppet framåt ökade efter sex veckor med specifik spänstträning. Troligen skulle fler tester visa en statistisk signifikans om träningsperioden varat längre. Hopp- och spänstövningarna som användes i denna studie visar ändå att dessa är relevanta att addera till träningen för att öka hoppförmågan då medelvärdena för samtliga tester visade tendenser till att förbättras efter träningsperioden.</p>

No description available.