<p>Syfte</p><p>Det övergripande syftet med denna studie har varit att ta reda på vilken inställning eleverna i skolår 8 har till sam- respektive särundervisningen i idrott och hälsa idag, vidare hur elevernas inställning skiljer sig i de olika undervisningsformerna i Finland och Sverige. Jag har även valt att fördjupa mig i hur man sett på de olika undervisningsformerna ur ett historiskt perspektiv, samt vad som står i läroplanerna om vilken undervisningsform som skall bedrivas i skolan i de båda länderna.</p><p>Metod</p><p>Datainsamlingen har gjorts med hjälp av en kvantitativ enkätstudie, tillsammans med en litteraturstudie av de båda ländernas historiska framskrivning av kroppsövningsämnets utveckling i Finland och Sverige. Genom ett bekvämlighetsurval har 2 klasser i Finland samt i Sverige valts ut. I urvalet av de svenska klasserna kom en av klasserna att bestå av en s.k. idrottsklass</p><p>Resultat</p><p>Genom de svar som fåtts från enkäten har jag gjort en jämförelse mellan de båda ländernas idrottsundervisning. Resultaten visar att flickor med samundervisning i både Finland och Sverige är mer positivt inställda till samundervisning än pojkarna, flickor med särundervisning föredrar särundervisning istället för samundervisning, medan pojkarna med samundervisning föredrar särundervisning. Eleverna med samundervisning har överlag ett bättre betyg i idrottsämnet, är fysiskt mera aktiva under sin fritid samt kan påverka lektionsinnehållet i ämnet i större grad i jämförelse med de särundervisade grupperna. De pojkar med särundervisning som inte är så aktiva under sin fritid föredrar samundervisning då de tror att de betygsmässigt skulle gynnas av denna undervisningsform. De svenska flickorna med särundervisning känner sig mest stressade, dåliga samt uttråkade under lektionerna, men samtidigt känner de sig nöjdast av alla grupperna. Eleverna i Finland deltar flitigast i idrottslektionerna känner sig mindre stressade och otrygga i jämförelse med eleverna i Sverige. Hur eleverna i de båda länderna förhåller sig till sam-, och särundervisning anser jag att stora skillnader mellan länderna inte finns. -STRYK- Genomgången av styrdokumenten ur ett historiskt perspektiv visar att attityden till könen har varit densamma i de båda länderna. Framtill 1999 var särundervisning den vanligaste undervisningsformen i Finland. Sedan 1980 har i princip alla skolor i Sverige samundervisning idrottsundervisningen. Enligt de nuvarande styrdokumenten i Finland kan skolan eller läraren bestämma vilken undervisningsform de föredrar eller anser som den bästa i idrottsundervisningen. Trots detta är den vanligaste undervisningsformen särundervisning.</p><p>Slutsats</p><p>Studiens slutsatser är att eleverna i de båda länderna överlag känner sig nöjda med den undervisningsform de har, dvs. den form som ges. Det något skeva urvalet gör det svårt att med säkerhet dra ytterligare slutsatser. Bedömning och betygssättning framträder som ett område som bör bevakas ur ett kön/genusperspektiv i relation till ämnets innehåll, målsättning och undervisningsform.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:gih-275 |
| Date | January 2005 |
| Creators | Forsström, Linda |
| Publisher | Swedish School of Sport and Health Sciences, GIH, Department of Sport and Health Sciences |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
| Relation | C-uppsats Lärarprogrammet, ; |
Page generated in 0.002 seconds