<p>Oro är ett allmänmänskligt fenomen som kan vara både till nytta och skada för oss. Syftet med denna studie var att undersöka om det finns någon skillnad mellan högoroare respektive lågoroare vad gäller vilken funktion oron fyller (Worry Automatic Thought Questionnaire) och orosinnehåll (Student Worry Scale), undersöka eventuella könsskillnader samt jämföra ett mått på frekvens och intensitet i den allmänna oron (Penn State Worry Questionnaire) med ett allmänt ångestmått (Beck Anxiety Inventory). Undersökningsdeltagarna utgjordes av 40 psykologistudenter och 70 polisstudenter och könsfördelningen var jämn. Signifikant samband mellan totalpoäng på PSWQ och totalpoäng på BAI erhölls. Högoroare oroade sig signifikant mer av vidskepliga skäl, för att undvika eller förhindra något ont från att hända, i förberedande syfte, för att få motivation samt som distraktion från mer emotionella saker, jämfört med lågoroare. De oroade sig signifikant mer än lågoroare över akademiska krav, arbetet, personliga relationer och vad andra tycker om dem. Högoroande kvinnor oroade sig signifikant mer än högoroande män över hälsoaspekter och vad andra tycker om dem. Lågoroande kvinnor oroade sig signifikant mer än lågoroande män över akademiska krav. Avsaknaden av flera signifikanta könsskillnader tros delvis bero på för få undersökningsdeltagare.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:su-860 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Holmér, Karin |
| Publisher | Stockholm University, Department of Psychology |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0029 seconds