Det europeiska försvarssamarbetet har de senaste fem åren haft en snabb utveckling till följd av det oroliga läget i Ukraina och den ökade maktkampen mellan USA och Kina. Efter årtionden av minskade försvarsbudgetar står Europas medlemsstater med föråldrad utrustning och en ineffektiv utveckling på försvarsområdet. För att möta framtidens utmaningar har EU beslutat att inrätta en gemensam försvarsfond som skall stimulera medlemsstaternas försvarsindustriella kapaciteter och dela på bördan kring forskning och utveckling. Sverige som har en historiskt unik roll genom sin präglade alliansfrihet och neutralitet, har sedan diskussionerna om EU-inträdet 1994 haft ett restriktivt förhållningsätt till EU:s militära utveckling. Sverige har nu dock genom ett riksdagsbeslut ingått i den bindande europeiska försvarsfonden, vilken ålägger Sverige en uppskattad årsavgift på 400–700 miljoner kronor under åren 2021–2027. Varken strukturen kring försvarsfonden eller de ekonomiska åtagandena är fastställda, något som indikerar att Sverige ingått detta samarbete utan att ha fullständig kännedom om vad det innebär. Hur förenligt är den europeiska försvarsfonden med Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska identitet, som traditionellt sett verkat för fred och handlat om konfliktförebyggande åtgärder genom diplomati? Hur ska de strukturella hindren för en lyckad implementering övervinnas? Finns det en trovärdig vilja från politiskt håll att driva igenom denna viktiga fråga? Och vilka motiv kan tänkas ligga bakom omröstningen till att gå med i försvarsfonden?
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:du-30470 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Hillesöy, Edwin |
| Publisher | Högskolan Dalarna, Statsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds